tag:blogger.com,1999:blog-6084579938726446837.post2551633188136998794..comments2023-10-29T06:22:43.498-07:00Comments on Postkodspingu: ÄnglabesökAgda-Magdahttp://www.blogger.com/profile/16830775995799193752noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-6084579938726446837.post-10886925103656397012009-12-04T23:07:32.119-08:002009-12-04T23:07:32.119-08:00bra startbra startAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6084579938726446837.post-31237866632141832372007-04-09T01:42:00.000-07:002007-04-09T01:42:00.000-07:00En gripande berättelse.Håller med om att det insat...En gripande berättelse.<BR/>Håller med om att det insatsen verkligen är av änglakaraktär.<BR/>Vi behöver verkligen påminnas om att änglar finns.<BR/>Vill dock inte försöka dra ner det hela till jordisk nivå, men det faktum att änglar även har en del jordiska drag ökar bara deras legitimitet som änglar.<BR/>Under den beramade bortavoron skulle jag åka och storhandla på ICA-MAXI tillsammans med de hemmavarande döttrarna. Det var den första söndagen, inann ängeln hade kommit.<BR/>Det var dock inte så enkelt.<BR/>Det gick nämligen inte att hitta någon plats för barnen i baksätet som var fullt med Mcdonaldspåsar med varierande innheåll, halvt urdruckna muggar, godis, kläder etc. Alltihop sammanfogat med en blandning av lera, vatten och sand.<BR/>Tog min arm likt en plog och förpassade skräpet till golvet och vips fick barnen plats.<BR/>Funderade på att dokumentera röran och skicka in det som ett förslag till höstens nya avsnitt av 100-Höjdare med Filip och Fredrik.<BR/>Brottas fortfarande med tanken.<BR/>Så gick veckan med ängeln på plats och slutligen kom dagen D då de efterlängtande föräldrarna skulle komma tillbaka och alla tårar slutligen skulle kunna torkas.<BR/>Skulle ta med mig de tre sessorna i jeepen till Arlanda.Det var en vecka sen jag hade den sist. Med en viss vana får jag ner dem i baksätet mellan klädhögarna.<BR/>Ögonen tindrar, vi är på väg mot Arlanda.Vi har knappt med tid.<BR/>Så händer det som inte får hända.<BR/>Upptäcker att diesln är slut eller rättare sagt tanken är knökatörr.<BR/>Förstår inte vad motorn går på, det kan i varje fall inte vara något miljöklassat jordiskt bränsle.Paniken sprider sig.<BR/>Vägen vi kör på är högtrafikerad och smal.Var kan jag hitta en mack, hinner vi i tid till Arlanda etc. etc..... många kusliga tankar passerar revy.<BR/>Äventyret får ett lyckligt slut.<BR/>Men hur, hur kunde det bli så här??<BR/>Vet inte. Antingen hade ängeln inte tid (fullt förståeligt)eller finns det kanske en förklaring i de fysiska begränsningarna.<BR/>Ängeln kanske gjorde ett försök att ge sig på röran i jeepen men kom inte åt den värsta härden i baksätet för att vingarna tog emot.<BR/>Samma med dieseln, när hon parkerat jeepen vid pumpen var utrymmet återigen för litet, vingarna var i vägen.<BR/>Till sist, vill inte överdriva min egen förmåga att identifiera änglar. Men nog kunde jag under den veckan som ängel nr 1 vistades hos postkodspingun även se en ängel nr 2 i grannhuset.<BR/>Dessutom påtagligt lik ängel nr 1.Anonymousnoreply@blogger.com