onsdag 23 januari 2008

Kapprustning i julens anda

Igår tog jag äntligen ner julpyntet. Lådvis med krafs stuvades ner och bars ut i vårat överbelamrade förråd. Jag släpade och röjde i timmar innan jag äntligen blev klar. Huset kändes alldeles kalt när jag var färdig, så jag firade min insats med en jättekvast tulpaner.

Jag var fast besluten. I år skulle det julpyntas så till den milda grad. I år skulle jag slippa höra mina barn säga: "Men mamma, varför kan inte vi ha det lika mysigt som hos moster Sara? De julpyntar ju på riktigt..." Och faktum är att jag lyckades med mina föresatser, för första gången någonsin. Segerns sötma är söt, även om priset känns aningen högt så här med facit i hand.

Någon gång i slutet av november varje år byter Saras hus gestalt och förvandlas till en amerikansk juldröm. Levande ljus i mängd och parti, julstjärnor i varje fönster, nötter, dadlar, adventsljusstakar, tomtar, änglar, snögubbar, julmusik, enar med utebelysning och inte att förglömma; granen. Granen med stort G. Granen som dignar under ansenliga mängder julpynt som smugglades hem från USA med flyttlasset, helt utan hennes makes (min brors) vetskap. Det kanske låter mer överdådigt än vackert, men vackert är just vad det är. Faktiskt väldigt vackert, och otroligt stämningsfullt. Om man hade översatt julpynt till kärnvapen, så hade Sara varit en supermakt i klass med U.S.A.

Therése, min andra svägerska, julpyntar på ett lite annat sätt men med ungefär samma inlevelse. Hos Tes går julen i vitt, guld och grönt och hon tillverkar det mesta av sitt julpynt själv som det anstår en äkta florist. Installationer i mossa, trollhassel och guldtråd pryder tak, väggar och platsen ovanför den öppna spisen. Även Tes har en gran av modell magnifik med en kjol i vitt och guld som döljer den spartanska julgransfoten. Levande ljus tar hand om resten, och ja, jag behöver väl knappast påpeka att det är mycket vackert. Therése får föreställa Ryssland i min metafor.

Som jag tidigare nämnde så insåg jag på ett tidigt stadium att more is more. Om jag skulle ha någon som helst chans att ro hem priset för Årets julhus visste jag att det gällde att satsa, och då verkligen satsa hårt. Sara och Therése var lyckligt ovetande om den kapprustning som nu iscensattes från min sida.

Efter att ha köpt nytt julpynt för första gången på 8 år lämnade jag butiken 700 kr fattigare. Utöver det tillskottet fick allt julrelaterat krafs som vi har i vår ägo från det att vi gifte oss för 12 år sedan helt plötsligt komma till nåder och användning. Dubbla uppsättningar av plast-julgranar trängdes med med multifärgade lampor och kitchiga julgranskulor. Jullandskapet i glasfiberoptik stod sida vid sida med den hemmagjorda tomten från Öppna förskolan-tiden. Inte mindre än fyra stycken julkrubbor har prytt olika delar av hemmet. Den enögda pappersängeln med en enda stor paljett mitt i pannan i bästa Monsters Inc stil har vakat över oss alla från sin plats i granen. Det hade aldrig hänt i normala fall. När jag var klar var övervåningen så pyntad att själva övervåningen inte längre syntes. Även om nedervåningen var i något bättre skick, så hade huset i stort tagit ganska mycket stryk. Och nej, det var inte vackert. Men barnen fick så de teg, och jag får väl lov att föreställa... Nord Korea.

En vecka innan jul konstaterade Madde (min andra svägerska) i förbifarten att hon fortfarande inte hade hittat sina adventsljusstakar. De har varit mitt i en renoveringsfas av enorma proportioner, och hade gjort bedömningen att det var svårt nog att få plats med köksmöblemanget i vardagsrummet utan att därtill klämma in en julgran. Där och då tyckte jag lite synd om henne, men nu har den känslan bytts i avund. Madde kommer efter avslutad renovering ha mer förvaringsmöjligheter än Sara, Therése och jag tillsammans. Hon kommer säkert kunna leva med att julpyntet fick stryka på foten den här gången. Madde är en en sann pacifist i sammanhanget, faktiskt inte helt olikt Sverige med sin neutralitet och nedmontering av försvaret.

Nu får ni ursäkta mig. Jag har faktiskt lite snöspray som jag behöver gå och skrapa bort...

6 kommentarer:

Makena sa...

A men nu förstår jag ju varför du inte hunnit blogga sedan i oktober...du har ju haft fullt upp med kapprustingen. Själv hör jag nog snarare till pacifisterna. Vårt julpynt var ner packat och klart på nån halvtimme och då sorterade jag också...

Frida sa...

*skratt* Vad jag känner igen mig i julkapprustningen! Även jag måste be att få gratulera till återupptagen verksamhet! Det är en fröjd att läsa dina inlägg.

Kärin sa...

Julpynt...???

Min version:
inget hem. inget julpynt. ingen kapprustning. ingen vare sig seger eller nederlagskänsla. inget att städa bort. inget att förvara.

men om det är att föredra vet jag just inte...
=)

[SH] sa...

*ROTFLMAO*

Agda-Magda sa...

Makena, jag behöver säkert inte förklara för dig hur rätt du gör i att vägra vapen. det är mycket klokt!

Frida, skönt att man inte är ensam om att tappa omdömet... och tack förresten!

Kärin, vänta du bara! Snart är du lika djupt ner i träsket som vi andra. Det är bara en tidsfråga, var så säker.

SH, Que?!! En sådan förkortning kräver en förklaring. Det är ju nästan värre än sudoku!

Rödluvan sa...

*skrattar så tårarna rinner*
Du är helt förfärlig! Här har det nedrustats år från år. Från att alla fönster fick julgardiner till att alla gamla gardienr hänger kvar - möjligt prydda med en utstyrd kotte... Det var nog det där stuvandet efteråt som blev omöjligt. Ändock tar advents- och julkrafs i mängder upp ansenlig plats i förrädet - för jag klarar tydligen inte att kasta bort skräpet...

 
gästbok och besöksräknare