tisdag 7 april 2009

Det var en gång en käftsmäll

Det var en gång en flicka som bodde med sin familj i ett litet vitt hus på den uppländska landsbygden. I det lilla tunna flickebarnet rymdes mer känslor av alla de slag än vad som kan tyckas vara rimligt. En dag tog flickan sin mammas ansikte mellan sina små späda händer, och tittade henne djupt i ögonen. "Livet är inte värt att leva när du inte är här", sade hon. Rösten var lågmäld, men ändå helt stadig. Mamman kunde ha satt alla sina samlade ATP-poäng att solen gjorde halt på himlen i den stunden, så märkvärdig tycktes den.

Några veckor senare hittar pappan en lapp på dörren till flickans rum. Föräldrarna och flickan ligger i en tillfällig konflikt, och flickan har förvisats till sitt rum för en stund. Där förväntas hon tänka över sitt liv och sina attityder. Pappan räcker fram lappen till mamman som får ta del av det drastiska budskapet:

"Knacka koden på dörren annars så får ni en käftsmäll. Det gäller alla! Alla förutom mamma och pappa för de får en käftsmäll i alla fall och de får ändå inte komma in."

Sedan ångrade sig flickan i säck och aska, och ingen käftsmäll utdelades åt något håll. Föräldrarna och flickan förenades i en lång omfamning, och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken fantastiskt underbar tjej! Och du skriver sanslöst bra. Skicka in, skicka in... =)
Texanen.

Ingela sa...

underbart!!!!

Frida sa...

HE E ÄNTÄ LÄTT Å VA MORSA

Rödluvan sa...

Men så skönt att slippa en käftsmäll.

Tant Brun sa...

Jag håller med min lillsis Ingela..Du skriver helt enkelt underbara berättelser

Makena sa...

Jag har en dotter som påminner om din. När hon är på sitt älskvärda humör är jag den underbaraste mamman på joooorden och jag måste aaalltid vara hemma, jag får aldrig någonsin lämna henne för en sekund! När hon är på sitt mindre älskvärda humör ska hon skjuta mig, är jag en skitungen och jag vet inte allt...hon skriver inga lappar än (hon är 4) men när hon kan, kan jag tänka mig budskapen på dem...

Agda-Magda sa...

Texanen! Hon är faktiskt helt fantastisk, det är hon verkligen!

Ingela! Den andra delen av berättelsen känns mer underbar nu än den gjorde just när konfliktens vågor gick som allra högst.

Frida! Nej, he e änte verkligen änte!

Rödluvan! Jomenvvisst klarar man sig utmärkt utan det ;-)

Tant Brun! Tack! Så kul att du har hittat hit. Välkommen!

 
gästbok och besöksräknare