torsdag 28 maj 2009

Många ord om ett litet ämne

Ikväll tänkte jag berätta vad jag sätter på mig när jag ska gå och lägga mig. Det är förmodligen ingen som någonsin har undrat över det här, med det drar ihop sig till läggdags och omdömet börjar som vanligt att svikta. Jag är medveten om att jag har snuddat vid ämnet i ett tidigare inlägg, och att det kanske borde kunna räcka. Men jag tyckte att det var ett så hisnande intressant spår, det här med mina olika nattsärkar. Förlåt mig för att jag inte kunde motstå frestelsen att göra en mer detaljerad uppställning.


Jag har flera olika uppsättningar, men favoriten är helt klart den randiga nattskjortan i flanell. Den brukar kombineras med ett par rutiga pyjamasbyxor, också de i flanell. För att undvika kalla fötter så brukar det åka på ett par riktigt ihopfiltade ullfrottéstrumpor just innan sänggåendet. De är så där svampigt omhuldande, och sticks på ett behagligt sätt när man vickar på tårna. Men så är det det här med mina anklar som brukar bli så där stela ock kalla där det bildas en glipa mellan pyjamasbyxan och ullfrottéstrumpan. Den glipan är ett minne blott efter benvärmarens renässans.


Jag har ett passionerat förhållande till benvärmare, och har det varit ända sedan jag såg TV-serien Fame (den med Coco, Leroy, Bruno, Danny och de andra) som 10-åring. För mig symboliserar benvärmaren estetisk talang och spontana dansnummer som ingen övat in men som alla inblandade ändå sätter perfekt. Benvärmaren finns där som ett motgift mot den grå vardagstristessen, mot det inrutade och påtvingade. Den säger "If you can dream it you can have it", men det är bara den som verkligen lyssnar som kan höra benvärmaren tala.

Vi har så mycket att ta igen, benvärmaren och jag. Under nästan två decennier förnekade jag mig själv att bära detta plagg som jag tycker så innerligt mycket om. Jag var ett offer för den allmänna opinionen som sa att benvärmaren gick i graven när Susanne Lanefeldt slutade knipträna svenska folket. Det var naturligetvis inte sant, och idag vet alla att benvvärmaren är odödlig. Nu har vi återförenats igen, och jag har i dagsläget inte mindre fyra par i min strumplåda. Tre par grå i olika nyanser och tjocklekar och ett par lila. Vi har kommit varandra så nära det sista året, och jag skulle aldrig få för mig att kojsa utan detta komplement från ovan.

När jag har satt på mig flanellstassen, ullfrottéstrumporna och benvärmarna så brukar jag toppa med att dra på mig en fleecetröja som fyller 12 år i år. Den köpte jag på Ströget i Köpenhamn när Bell var nyfödd. Vid det här laget ser den ut som något som katten har släpat in, men den fyller sin funktion på ett helt enastående sätt.

Bäddningen är en ritual för sig, men för att göra en lång historia kort så kan man säga att jag jobbar ganska mycket med lager på lager. Grunden utgörs av en ullpläd som jag lägger ovanpå lakanet för att den ska alstra värme underifrån . Tack vare den så slipper jag slipper frysa om ryggen. Sedan lägger jag en andra ullpläd över mig för att förvissa mig om att slippa frysa om framsidan av kroppen. För att kapsla in värmen som flanellen, fleecen och ullen ger så drar jag även ett duntäcke över allt sammans. Sist men inte minst så har jag det matlasserade överkastet som fungerar som en slags topping över hela härligheten. Det här överkastet är för mig vad parmesanen är för italienarna ; utan det haltar måltiden. Jag viker det dubbelt och drar upp överkastet ända till hakan tills det täcker allt utom huvudet. Annars fryser jag.

En journalist frågade en gång Marilyn Monroe vad hon hade på sig när hon sov. Hennes legendarisk svar på den frågan var: "Chanel nr5". Jag fryser bara jag tänker på det, och gratulerar Marilyn till hennes enastående blodcirkulation.

12 kommentarer:

* Crista * sa...

Det är helt OTROLIGT!!! Har du allt det där på dig på sommaren också???? Håller för övrigt med alla uppmuntrande kommentarer på förra inlägget - älskar din blogg.
Kram

Anonym sa...

Jag svättas när jag läser detta!!! Men vilket förspel ni måste ha ;) Tar en stund att krypa till! Själv e jag ni rätt lik Marilyn... föredrar att va anonym ;)

Ingela sa...

OjOjOjOj... jag säger som anonym.. jag svettas bara jag läser det :)
Meeeennn så har ju Pling hamnat i "värsta 50" tiden med alla hormoner som bråkar ... jag undrar kan man få se en bild... :))

Anonym sa...

*skrattar* Men allvarligt - har du kollat sköldkörtelvärdena? De brukar kunna ge 'fel på termostatet' om de inte är i balans... Kanonblogg har du annars!!

Kärin sa...

ni har inte funderat på att dra in värme i huset?
bara en tanke...

Anna sa...

Sitter här, gravid och med naturligt "god blodcirkulation" och svettas efter årets varmaste dag i Mora hittills. Det blev inte bättre av denna lager-på-lager-historia... :) Förundras samtidigt över hur stilla du måste sova för att alla dessa lager ska ligga på plats en hel natt! Älskar när du skriver!

Makena sa...

Men hjälp! Skämtar du? Skulle få panik på 2 sekunder med allt det där på...jag har helst min bara fötter ytanför täcket jag. Det värsta jag vet är att svettas, speciellt om fötterna. Fast hade det varit i England om vintern hade jag förstått. När jag bodde där sov jag med långkalsonger, mjuksidress, dubbla sockar, extra tröja, sovsäck OCH tjockt täcke! Där var det K A L L T. Jag hoppas verkligen ni inte har det så kallt i er hus...Love your blogg!!!

Ems sa...

OOoohhh.... *varm, pust, stön*
Knäcks inte dina revben av tyngden från täcken, filtar och dubbelvikt överkast?
Jag kan tipsa om en värmemadrass som jag hörde en kär väninnas syster hade. Varmt och skönt underifrån - också..
(Förr hade de värmekrus nere vid fötterna, vad tror du om det?
Annars är uppfinningen "element" en bra grej om man kan installera även i sovrum nu för tiden. *skojar*)
Kära Pingu, älskar din blogg! Sluta aldrig att skriva!

Agda-Magda sa...

Christa! Jajjamensan, visst har jag det! I natt vaknade jag faktiskt och kände mig lite svettig, men då hade det också varit 30C i skuggan. Tack för de uppmuntrande orden!

Anonym1! Jag har själv aldrig sett det här sambandet tidigare, men det kanske är därför... nej, jag ska nog ändå inte utveckla det det här resonemanget;-).

Ingela! Vi ska alla den vägen vandra, men innan man kommer dit så måste man först bli värsta 35. Det känns som att jag börjar knappa in! Du skulle gärna kunna få en bild om jag bara visste hur man lade upp en...

Anonym2! Sköldkörtelvärdena... nej, de har jag faktiskt ingen större koll på. Jag får väl lov att kontakta min husläkare det första jag gör imorgon bitti. Kul att du har hittat hit, och att du gillar bloggen!


Kärin! Värme; där sa du något... Jag får ta upp det här med hyresvärden nästa gång jag träffar honom.

Anna! Tänk att ddu är gravid, och tänk vilken fantastisk mamma du kommer att bli! En av de bästa sakerna med att vara gravid (förutom att man faktiskt får barn) var just att att man inte frös. Nu får jag försöka lösa mina köldproblem på annat sätt...

Makena! Du skulle gärna kunna få ge mig lite av din blodcirkulation. Att döma av dina rader om England by winter time så gör jag nog bäst i att stanna hemma. Tack för din uppmuntran!

Ems! Ja, jag kanske borde vara lite mer rädd om mina revben. Jag hade faktistk värmemadrass som barn, en elektrisk variant av något slag. Jag njöt i fulla drag tills det började göra ont i höfterna och ryggslutet. Det var som att benen blev lite kokta på något vis. Men värmeflaska; där sade du något... Så kul att höra att du gillar den här bloggen. Tack!

Rödluvan sa...

*garvar*
Vad många bra råd du drar på dig. Du behöver kanske gå upp i vikt? Ett lager späck isolerar fint:)

annebelle sa...

Utstyrseln låter i jobbigaste laget men jag måst erkänna att benvärmarna är en smula lockande. Lockelsen består i att känna mig som lärarinnan i Fame, hon var ju bäst (och snyggast) av alla. Debbie Allen, tror jag skådisen heter.

Agda-Magda sa...

Annebelle! Jag kan helt och hållet identifiera mig med den lockelsen. Själv ville jag alltid vara Coco. Jag minns t.o.m. att jag en gång (i min tidiga förpubertet)grät i min ensamhet för att jag aldrig skulle kunna likna henne. Nu har jag kommit över den persen, men benvärmarna; de släpper jag aldrig. Välkommen hit förresten!

 
gästbok och besöksräknare