torsdag 23 juli 2009

En glimt räcker

Vissa dagar känns det som att himlen är gjord av betong. Innerst inne så vet jag att den inte är det, men känslan kan vara nog så påfrestande. Det vill till ett mirakel för att allt ska bli bra igen. En riktig kraftansträngning från Guds sida är vad som krävs för att Han ska få rätsida på min tilltrasslade tillvaro.

Men även jag har mina ljusa stunder, små korta glimtar av helig insikt. Tyvärr så är det inget som jag kan berömma mig av, för det skulle ju annars ha suttit ganska gött. Men sanningen är den att allt är på Bästa Vännens initiativ. Kanske ligger det verkliga miraklet i att Han inte ger upp på mig, att Han står ut med all min olydnad, allt trots, all denna likgiltighet.

För efter alla dessa år som barn i Huset, efter bibelskola och tonvis av undervisning, slänger jag fortfarande min smutstvätt på golvet med jämna mellanrum. Det borde inte vara så, men det är så i alla fall. Jag sparkar in den i något hörn där jag tänker att Jesus inte ska se den, men Han hittar den alltid. Han har full koll på alla mina gömmor. Jag vet inte hur många gånger Han har gjort det fullständigt klart för mig att Han vill ha ALL min smutstvätt. Oavsett hur lumpen, solkig och rent ut sagt äcklig den är - Han vill ha den! Jag behöver inte ens sortera den först. Det enda Han kräver är att jag kommer med den till Honom.

Det är allt jag behöver göra, att komma med den till Honom. Resten tar Han hand om. Jag vet att jag behöver aldrig oroa mig för att fläckarna är för svåra eller att lorten sitter för hårt. Jag vet att Han fixar det.

När jag sitter där och väntar på Guds dramatiska ingripande står det plötsligt klart för mig: Vi behöver ingen eldskrift på väggen. Inte egentligen. Allt vi behöver är en glimt av Jesus, en droppe av Hans blod räcker. Så klart strålar Han, så vitt är ljuset som går ut ifrån Honom. Hopplösheten lägger benen på ryggen och flyr, och mörkret har inte en suck. När jag får bada i det ljuset, om så bara för en kort sekund, så står det helt plötsligt klart att himlen inte alls är gjord av betong. Tvärtom, så är himlen faktiskt väldigt nära.

8 kommentarer:

Makena sa...

Visst är det så! Betongkänslan är hemsk! Men åh så undrbart när man åter får den där lilla glimten av evighetens ljus på sig. Då är med ens inget alls omöjligt! Och tänk så god Han är som låter sitt ljus skina på oss gång på gång! *tacksam*

christine sa...

UNDERBART! vilken perfekt liknelse!

Agda-Magda sa...

Makena! Jag antar att alla känner så emellanåt. Men det är fantastiskt vad evighetens ljus kan göra med oss. Jesus är helt enkelt bäst!

Christine! Tack, och välkommen hit!

malin sa...

En liiten stund med Jeesus... lalalalalala
Så sant!

Anonym sa...

Tack för de´ här!!!!!!!!!
En värsta grymma predikan så här mitt på torsdagskvällen! Du är bäst! (har inte suttit vid datorn på ett tag... så därför min något "sena" kommentar)
Love U
Kram Tesan

Linus sa...

underbart. tack.

Agda-Magda sa...

Malin! Den sången säger faktiskt allt och lite till...

Tesan! Du är bäst - ingen protest! Kram, kram, kram.

Linus! Tack tillbaka ;-).

Frida sa...

åååå, vad bra! Vet du, vännen. Jag hann inte läsa detta inlägg när det kom, men nu.... Nu, när jag veeeerkligen behövde det då ledde Gud mig till din blogg och till just detta inlägg. Ja, vad ska jag säga? Tack Gud och tack kära du!!

 
gästbok och besöksräknare