måndag 20 juli 2009

Värsta 35

Så har det hänt, att jag har gått och fyllt 35. Eller värsta 35, som jag vill minnas att jag uttryckte det för ca 15 år sedan när Ingela (då 35) stod brevid. Det har Ingela aldrig låtit mig glömma, även om jag är säker på att hon i sitt hjärta har förlåtit mig.


Man kan inte bli mer vuxen än 35 år. När man uppnår den åldern slår mognadsbarometern i botten och helt plötsligt går det liksom inte att ta sin vuxenhet till nya nivåer. 36 och 37 må vara äldre, men det är inte på något sätt och vis mognare än 35. På avstånd har trettiofem framstått som nästan lite skrämmande etablerat, som själva motsatsen till allt roligt och spontant. Värsta 35, helt enkelt.


Trettiofem. Varför inte roa oss med att smaka på det magiska talet på några olika språk? Det tycker jag att vi gör. Thirty five. Låter lite överslätande och ursäktande kan jag tycka, som att man lider av en ganska svår släng av åldersnoja. En person som bara högst motvilligt svarar när någon undrar hur gammal hon/han är använder sig med fördel av engelskans motsvarighet till 35. Fünf und dreizig. Har en kraftfull och etablerad klang. Här saknas varken kylväska eller påsklämmor, och semestern bokar vi ett år i förväg. Avbeställningsskydd? Jawohl. Selbstverständlich! Treinta y cinco. Så heter det om jag inte minns fel ifrån spanskalektioner under gymnasietiden, men förmodligen minns jag fel. Jag minns så chockerande lite ifrån de lektionerna. Lägg sedan till att det var ca 18 år sedan jag gick gymnasiet så minskar chansen att treinta y cinco skulle vara korrekt spanska ytterligare. Halv fjers. Jag tänker mig att det är 35 på danska, men det kanske det egentligen inte är.


Om trettiofem inte bara är en ålder bland andra åldrar, vad exakt är det då? Trettiofem är ett tillstånd, en fas, ett stadie. Nedan har jag listat några säkra tecken på att jag har förändrats som människa under det senaste året. Vi snackar inte om någon total kursändring, men likväl finns det säkra tecken på att något radiaklt har hänt.


För knappt ett år sedan började mina smakfönster att öppnas. Helt plötsligt fann jag att det inte går att leva utan mörk choklad. Mörk choklad med chili. Mörk choklad med havssalt. Mörk choklad med mint. Mörk choklad med ingefära... Listan kan göras ännu längre, men jag har redan varit långrandig. Kontentan är att jag har börjat föredra beska framför sötma. Vart leder det här? Kommer jag att om tio år roffa åt mig de äckliga bitarna i Alladin-asken, de som smakar sprit och som är fyllda med genomskinligt daller? Kommer jag att strunta i trillingnöten och istället sätta i mig de praliner som är inslagna i färgglatt foliepapper (de vidriga med körsbärslikör i). Och när jag har länsat Alladin på det äckligaste han har att erbjuda sneglar jag på klockan och svamlar något om att "nu är det dags att tänka på refrängen" och "tänk vilken fest vi kom på!" Är detta vad som väntar mig? Det är nästan så att man föredra att inget veta.


Nästa ålderssymptom är att jag har börjat läsa Bodil Malmsten, och jag gör det med stor behållning. Och det blir värre. Bodil har fått sällskap av inte mindre än två olika nobelpristagare, och det här är verkligen inte likt mig. Jag läser inte nobelpristagare, inte egentligen. Men i år, i detta mitt trettiofemte levnadsår, har jag helt plötsligt upptäckt att jag tycker om att läsa väslkrivna böcker.


Jag har blivit känslig för drag. Jag har försökt att ignorera symptomen som trofast har uppträtt så fort jag har vistats i luftkonditionerad miljö; allmän stelhet, värk och en ihållande form av nackspärr. Jag har försökt att förtränga det faktum att jag börjar längta efter halsduk så fort jag sätter mig i en modern bil, men nu har jag äntligen abdikerat. Jag har fyllt trettiofem och har inte längre någon ungdom att förlora. Vad tjänar det till att förneka att man har gått och blivit känslig för drag? Inget alls. Därför har jag inhandlat olika schalar och scarves som jag ser till att ha till hands när jag vet att jag kommer att exponeras för...drag. Scarvesen och schalarna bär jag med viss motvilja. Jag har alltid tyckt att mitt huvud ser så litet ut när jag virar något stort kring nacken. Men jag har landat och mognat som människa. Jag har insett att det är bättre att mitt huvud uppfattas underdimensionerat än att det inte går att vrida på nacken.


Nu kanske någon yngre läsare undrar hur det är att vara värsta 35. Är det så illa som det låter? På den frågan måste jag svara nej. Livet är t.o.m. riktigt härligt, och det är inte alls så illa som jag trodde att fylla mogen. Jesus är fortfarande Jesus och jag är fortfarande jag. Sedan underlättar det förstås om man ser till att ha vissa saker till hands, som t.ex. lite chilichoklad, en ullig schal och så gärna också någon bok av Bodil Malmsten.

8 kommentarer:

Anna sa...

Underbart! Nu vet jag vad jag har att "se fram emot"... :) Grattis i efterskott!

Marianne sa...

Grattis Magdalena!! Får ta med lite mörk choklad till dig när jag kommer till Sverige, vi ses väl under konferensen:)

Kärin sa...

åh, så skönt att jag inte är _alls_ så gammal än!
;-)

Makena sa...

Det var befriande läsning! Jag måste faktiskt erkänna att det känns lite sådär att vara 32...men om du som levt ytterligare 3 år fortfarande låter så lugn och glad över detta faktum, så kan jag väl andas ut då...Fast det kanske är värre att vara 32 än 35???

Agda-Magda sa...

Anna! Ja, du anar inte hur stor och mogen man känner sig när man är halvvägs till 70. Du är här fortare än vad du kan tänka dig!

Marianne! Mörk choklad är välkommet i alla lägen, och det är du också!

Kärin! Du kanske kan tänka dig att bli min länk till ungdomsvärlden innan det är din tur att ansluta till mogenträsket ;-).

Makena! Att bli värsta 35 är faktiskt helt ok, men se du till att krama ut de sista dropparna ur din ungdom. Tre små år går så väldigt fort!

Ingela sa...

vet inte hur man gör en stor smilies men här kommer en iallafall... o du Magdalena.... det känns inte speciellt länge sen det där ju den där dagen då du sa det du sa, åren går fort tänk 15 år sedan :) och om man tar lika lång tid o plussar på så kommer men till.... just det :)))))) Dit hamnar jag om 7 månader... då kan man börja tala om värsta :)) eller... love you
""Värsta Plingela""
p.s jag har förlåtit men bevarar det som en stor rolig sak typiskt Magda sak d.s

Agda-Magda sa...

Ingela! Tänk vad du fick stå ut med, och tänk så skönt att jag är förlåten :-)! Och förresten så tycker jag helt ärligt att 35+15 inte alls är någon ålder att tala om. Till mognadens heliga tal 35 går det inte längre att lägga något till, så därför tycker jag att du kan vara helt lugn. Många stora vuxenkramar från en vuxen till en annan!

Overthere sa...

Härligt! Ditt skrivande får mig alltid att bli glad!!

Det var någon komiker i vårt avlånga land som hävdade att ett tecken på att man blivit äldre är att man börjar kalla frisk luft för drag :-).

/Från en som snart är där...

 
gästbok och besöksräknare