Häromdagen kom dottern hem och delgav oss storögt och högtidligt något som hennes vän hade berättat. Lilla vännens gammelmorfar, som var en gudfruktig man som älskade att spela piano i Guds hus, hade uttalat en önskan: att få dö på sin post vid pianot i kyrkan. Utan just någon större förvaning inträffade sedan just detta. Oväntat och chockartat för alla anhöriga, men ändå - det blev som han önskade. Jag såg spår av skräckblandad förtjusning i Ninnis ögon när hon redogjorde för denna märkliga händelse.
Om jag fick välja hur jag skulle vilja dö så skulle jag nog vilja göra en Hanok. Han vandrade så nära Gud att en dag rycktes han helt enkelt upp till himlen, och ingen såg till honom efter den dagen. Den nära gemenskapen med Gud och det faktum att Hanok slapp ifrån själva dödsögonblicket, och det kan jag tycka låter otroligt tilltalande.
Men vi är alla så olika. Ta bara till exempel bibliotekarien. Hon kanske helt enkelt skulle föredra att bli överkörd av en bokbuss. För vilken död vore väl mer värdig än den att få sluta sina dagar under ett rullande bibliotek för den som har vigt still liv åt böcker, litteratur och lärdom? För henne skulle scenariot att få ge upp andan under tyngden av litterära storheter som Strindberg, Ferlin och Dostojevskij faktiskt kunna klassas som ett lyckligt slut. Rent hypotetiskt så skulle det i alla fall kunna vara så.
För en mjölkbonde däremot, skulle en sådan död troligtvis te sig fullständigt meningslöst. Jag föreställer mig en person som har jobbat med mjölkkor hela sitt vuxna liv. Kanske var det så att han redan som barn lekte bland spiltorna, och helt säkert har han hunnit flaskmata både en och två bortstötta kalvar. Han älskar de här djuren, och han älskar mjölken som de ger. Han vill inte, inte för allt smör i Småland, bli överkörd av någon bokbuss. Nej, tvingas han välja så tänker jag mig att valet tveklöst skulle falla på att frontalkrocka med en mjölkbil. Inte en liten gammaldags med glas flaskor i träbackar, utan en sådan där stor, modern tankbil med blandare på taket som är helt sprängfylld med tusentals och åter tusentals liter näringsrik vit vätska. Att som mjölkbonde få gå in i den sista vilan med bilden på näthinnan av den gigantiska mjölkfontän som bildas när tanken briserar - vore inte det nästan lite vackert? Jag menar; snacka om att "dö med stövlarna på".
Men nu är det dags för mig att gå och lägga mig, och imorgon kommer jag förmodligen undra vad som fick mig att posta det här bisarra inlägget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
ja hahahaha.... detta var verkligen bisarrt men av ngn märklig anledning så for mungiporna upp :))
goa du ... :)
Man kan väl säga att du verkar ha ett avslappnat förhållande till döden. Tänk så gott att veta att när våra dagar här är slut, så fortsätter vårt eviga liv med vår Frälsare! Och vad fint ändå att den gamle mannen fick dö på sin post.
/makena som inte lyckade logga ut sin man ;-)
Min mirfar är också en som dog precis där han ville.
Han talade om för sina 9 barn och sin fru att han absolut inte ville dö på något hem någonstans, han ville dö hemma på gården vid det hus han byggt själv, bredvid den möbelfirma han själv startat (och som hans son nu driver i samma lokaler)
Och Gud hörde hans bön.
En dag var han ute och klippte rosenbuskarna. Plötsligt föll han bara ihop och dog. På gården. Med utsikt över firmans stora lokaler.
Gud hör verkligen alla våra böner.. ;-)
Hoppsan!
Det ska ju naturligtvis stå "morfar", inte "mirfar"
Ber om ursäkt för det..
Undra inte det, du är ju helt enkelt underbar Magda! :) Kram
Ingela! Jag uppskattar din förmåga att kunna ta mina inlägg med den nypa salt som ibland är helt nödvändig ;-). Kram!
Makena! Jag vet inte hur avslappat mitt förhållande till döden är egentligen, men i skrivandets stund (och det var väldigt sent, vill jag passa på att påpeka;-))så började långfilmerna rulla. Den ena knäppare än den andra. Och tänk att vi kommer att få möta Jesus när vårt liv här på jorden är över. Det är verkligen helt fantastiskt!
Ems! Så fantastiskt! Jag sitter här och blir helt rörd när jag läser din kommentar...vilket helt fantastiskt bönesvar han fick din mirfar-morfar. Thanks för sharing!
Shirin! Tack snälla! Va' go du är mot mig!
Det här fick mig givetvis att undra hur jag som hockeyjournalist vill dö.
Kanske fastna under en ismaskin? Eller få en puck i huvet när jag sitter på pressläktaren? Eller få en hjärtattack när jag jagas av AIK:s klack?
Nä, en Hanok låter bra mkt trevligare!
Jag kan inte låta bli att undra var alla dessa våldsamma dödsscenarion kommer ifrån. Kanske har du något du behöver bearbeta?
Jag menar, varför ville inte biblotikariern somna in medans hon läste sin favvoroman eller bonden när han satt på altan och såg ut över sina nyplöjda åkrar med ett glas mjölk i sin valkiga hand.
Det är båst jag kollar med Linus med, för det där med ismaskinen känns lite... jag vet inte... usch och aj på samma gång.
Japp, du har hjälp mig att hitta en ny inriktning i livet. Jag ska bli psykoterapeut.
Läste en bra krönika i ett familjemagasin idag! Kul!
Så roligt att du blivit krönikör i ViD! :D Du skriver lika klockrent och underhållande som vanligt! Synd att man inte kan kommenentera i tidningen ;)
Hej! Jag heter Anders och hittade din blogg idag.
Det du skriv om bonden och bibliotekarien var komiskt : ) Men om dessa mnskr. finns på riktigt så är det tragiskt. Jag vill dö i det att jag gör det bästa att tjäna Skaparen genom att hålla Hans Instruktionsmanual.
En av de personer som kommenterade ditt inlägg skrev: ”vårt eviga liv med vår Frälsare! ” och jag vill kommentera på den.
Hur man ska leva för att möjliggöra så att Skaparen i Hans nåd förser med Sin förlåtelse står det om i den judiska Bibeln och undervisades också av första århundradets Ribi Yehoshua [se not 1] - från Nasaret. Hans namn förvrängdes sedan till Jesus.
Den judiska Bibeln – t.ex. ”Hesekiel” 18 utlovar att Skaparen i Sin nåd ska ge Sin förlåtelse till dem och endast dem som gör sitt uppriktigaste att hålla direktiven i ”Moseböckerna”.
Skaparen kan inte ljuga och ändras inte, såsom det står skrivet i Malakhi 3:6 i den judiska Bibeln!
Ribi Yehoshua – Messias - levde och praktiserade direktiven i ”Moseböckerna” med ett uppriktigt hjärta, han dog oskyldig och blev ett offer. På grund av detta kan den perfekta Skaparen ge Sin förlåtelse för de tillkortakommanden (i att hålla direktiven i ”Moseböckerna”) hos alla de som gör sitt yttersta i att följa Skaparens direktiv i ”Moseböckerna” (i enlighet med vad som står i ”Hesekiel” kapitel 18 (på hebreiska)) i den judiska Bibeln; samt hos dem som har medvetet brutit mot ett direktiv i ”Moseböckerna” - t.ex. brutit mot förbudet att äta fläsk - och upphör med sin överträdelse och istället börjar göra sitt bästa att praktisera alla direktiv i Moseböckerna icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.
Det som står i den judiska Bibeln och det som första århundradets Ribi [Ribi var hans titel] Yehoshua –Messias- från Nasaret undervisade strider således mot den kristna frälsningssynen förespråkad på denna blogg.
Att leva på det ovan beskrivna sättet ända tills man dör implicerar att den perfekte Skaparen kommer att fortsätta att ge Sin förlåtelse under hela ens liv, vilket kommer att innebära en fortsatt relation med Honom, vilket leder till himmelriket. Emedan att inte leva på det ovan beskrivna sättet, inte leder till himmelriket enligt Hesekiel kapitel 18 och enligt Ribi Yehoshuas – Messias – undervisning.
Ribi Yehoshua finns i himmelriket. Han var en människa, ingen människo-gud, och om man vill komma till det himmelrike som han befinner sig i måste man göra sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna”.
Noter:
1.http://www.netzarim.co.il/Shared/HistJes.htm
jag njuter av att läsa din blogg...den är så beskrivande och talande om allt...
Som de andra fick det mig att tänka på hur min död skulle kunna bli...jag jobbar på intensiven...hm...tur att jag byter jobb om två dagar =)
kram
Hej, varför slutade du blogga?
:))
Skicka en kommentar