fredag 6 mars 2009

En alternativ kärleksförklaring

Den blå bilen lever sitt eget liv. Den har hittat en favoritväxel, ett slags trivselläge. Den blå bilen är utrustad med automatisk växellåda. Vanligen innebär detta att bilen växlar upp när föraren trampar på gasen, och ner igen när farten minskar. Det gäller inte den blå bilen. Den har förälskat sig i tvåan och trean, och struntar blankt i om jag har en tid att passa eller ett barn att hämta. Den blå bilen och jag har helt kört fast, och det känns som att vi bara nöter på varandra. Någonting som fanns där förut har dött, och jag funderar nu allvarligt på att göra slut.

Tills vidare har jag övergått till att nyttja den svarta bilen. Vanligtvis så är det maken som kör den, men nu när han är bortrest så njuter jag av att köra en bil som faktiskt fungerar. På utsidan ser båda bilarna ungefär lika skitiga ut, men när man öppnar dörren så är skillnaden slående.

Den blå bilens interiör liknar mer än något annat en rullande soptipp, medan den svarta fortfarande har sin värdighet i behåll. Om finanskrisen skulle fortsätta att rasa tills det blev ont om mat i Sverige, så skulle jag ändå inte behöva oroa mig för våran fortlevnad. I den blå bilen finns det så mycket gamla pommes frites och halvätna nuggets insprängda mellan sätena att våran familj, våran släkt och alla vänner och bekanta skulle kunna hålla sig flytande till Sverige kom på rätt köl igen. Det är positivt ur överlevnadssynpunkt, samtidigt som det onekligen är rätt så ofräscht. Maken gör sitt bästa för att rensa ur även den blå bilen med jämna mellanrum, men han arbetar i en motvind som gränsar till kulingvarning. Jag för min del, städar inte bilen. Det är något som... som jag helt enkelt aldrig skulle få för mig att göra. Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag antar att det har något med stereotypa könsroller att göra.

Sedan jag har övergått till att köra den svarta bilen så skulle man väl kunna säga att den delvis har kommit att byta skepnad. Lite mindre sidbena och lite mera tuppkam, är en omskrivning som skulle kunna passa bra. Från preppy till grunge är en annan. Det har hänt en hel del på ordningsfronten med den svarta bilen de senaste dagarna, men det är inget som inte går att rätta till (så ja, lugn nu bara älskling!).

Tänk så här när du öppnar bildörren på måndag, min kärlek, tänk så här. Skicket du kommer att hitta den svarta bilen i är ett slags kärleksbrev. Kärleksbrevet, som man i och för sig kan tycka är skrivet på ett ganska invecklat och svårtolkat fikonspråk, handlar om tillit. Tillit och närvaro. Jag tänker inte förleda dig att tro att det är skrivet i bläck med en sån' där snajsig gåsfjäderpenna. Jag, eller rättare sagt vi, för alla dina barn har varit med och skrivit det här brevet, har arbetat med alternativa material. Läsk, drickyoghurt och upplandslera är bara några av dem.

Allt som du kommer att hitta i den läderklädda kupén, allt ifrån bananmoset på växelspaken längst fram till lervällingen i det uppfällda extrasätet längst där bak ropar ut att jag är trygg i din kärlek. Och inte bara är jag trygg i din kärlek; jag är också trygg i att det är du som kommer att städa bilen. Visst är det en vacker tanke ändå, att en mosad pommes frites kanske inte bara är en mosad pommes frites, utan faktiskt kan vara något så mycket mer! Och tänk att en vällingpöl inte behöver vara något negativt (så länge man inte sätter sig i den), utan att den lilla gråvita lämningen får ligga där utspridd som en hel liten predikan. En predikan som handlar om kravlös kärlek och en näst intill barnsligt orubblig trygghet.

Allt det andra; de halvfulla pappmuggarna, de delvis uppätna kycklingbitarna, kärnhusen du hittar under plastmattorna, alltsammans tjänar till att understryka och tydliggöra denna gåtfulla kärleksförklaring. SMS och mejl i all ära, men det kändes liksom bara sååå mainstream. Jag ville göra något nyskapande. Det här med omfriseringen av din bil däremot, det känns mycket mera cutting edge. Lite som en modern form av flaskpost, fast utan någon flaska. Och när du lirkar ut själva meddelandet ur den imaginära flaskan (läs: när du städar bilen) så är jag säker på att du kommer att tycka att vårt budskap både var tydligt och lättläst: "We were here".

8 kommentarer:

rösten från kylan sa...

Har haft uppe bil- och i synnerhet bilbytarproblematiken tidigare.
En liten resumé över vad som utspelat sig de senaste 5-10 åren är en mycket mörk läsning, med avseende på såväl ekonomi som logik.
Ena året en jättevan, nästa år en Minicooper som båda skall härbergera den växande familjen.
Gemensamt är dock som pingun påpekar, den starka tillväxten av organiska ämnen i kupén.
I dessa miljö- och ekologitider, varför inte byta ut registreingsskylten till en med egen text, kostar visserligen 5000 kr, men det går till välgörande ändamål och försvinner ändå obemärkt i den allmänna värdeminskningen.
Vad skulle det stå på skylten?
"KOMPOST PÅ HJUL" eller
"GREEN CARGO"???
Skämt åsido, detta fantastiska inlägg från pingun vore värt att delges en bredare läskrets.

Frida sa...

UUUUNDERBART! När börjar du skriva på en tidning eller två? Eller varför inte en bok med samlade kåserier? Jag är så glad över att du bloggar. Du förgyller min dag och längre än så eftersom jag kan gå tillbaka och njuta av inläggen senare. Du har en fantastisk ton i din text och en syn på tillvaron som tilltalar och berör. Tack för denna gången!

Makena sa...

Åh tack! Genast känns det som om vår skitiga bil inte är så illa däran ändå. Visserligen ligger det väl säkert fyra, fem gamla strips där eller så och möjigtvis någon liten äppelskrutt. Men jag är säker på att vi alla skulle svälta ihjäl om vi var hänvisade till födan i vår bil. Och då tänker jag ändå bara på vår lilla familj och inte hela släkten...

Granncharlotten sa...

WOW! Detta var djupt. Det var ett nöje att läsa!

Rödluvan sa...

Jag kunde med visst lugn äntra min bil efter detta och känna att jag inte var allena....

Agda-Magda sa...

Rösten i kylan! Jag tvår mina händer i oskuld när det kommer till bilbyten i våran familj. När det kommer till den komposterande delen av verksamheten så erkänner jag utan omsvep att jag har syndat. Men om man tänker på hur du upptycker det, "green cargo" och "kompost på hjul" så känns det hela genast mycket mera positivt och up to date. Kanske t.o.m. något vi på sikt skulle kunna ta patent på?

Frida! Du är en av mina allra största uppmuntrare. Tack!

Makena! Några strips och lite äppelskruttar... Jag är säker på att jag skulle uppleva er bil som nystädad, att döma av din beskrivning!

Granncharlotten! Aha, nu fattar jag vem det är! Så kul att du har hittat hit!

Rödluvan! Du är med största säkerhet inte ensam. Frågan är väl snarare om vi är det...;-)!

lene sa...

Hellu Maggie! Jeg er blitt en trofast leser av din blogg! Du skriver helt fantastisk. Kjempegøy å lese!! Klem Lene

Agda-Magda sa...

Lene! Tänk att du läser min blogg; så kul! Tycker du inte att vi skulle sy ihop en träff i sommar, du, jag, Anna och Christel? Det tycker i alla fall jag vore enormt roligt... Kram!

 
gästbok och besöksräknare