Dök in i en bok som jag fick härom dagen, och läste något som var så fantastiskt bra. Just på den sidan som jag slog upp går kärlek en rond mot beundran. Kärlek avgår med en förkrossande seger.
"Prästen hade lyft sina knäppta händer mot pannan. Han stödde armbågarna mot knäna. Så såg han upp.
- Om tant visste, vad jag beundrar Gunnar - trots allt som har hänt. Jag tänker på honom varje dag, när jag går därhemma i värmen i prästgården. Ett sådant offer som hans har jag inte varit mäktig.
Den gamla såg vemodigt ut i rymden.
-Du ska inte beundra, min gosse. Ingenting mänskligt håller måttet. Du ska älska istället. Älska får man göra - också det som är brutet och snedvuxet."
Ur "Stengrunden" av Bo Giertz
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh vad bra! Så tankvärt. Det tog jag till mig.
Härligt!
Skicka en kommentar