fredag 16 oktober 2009

Magsjukans uppsida

Jag skulle vilja börja med att slå fast att magsjuka borde förbjudas, bannlysas, förjagas tills den inte längre fanns. Den borde, i rättvisans namn, lagstadgas bort som det brott mot de mänskliga rättigheterna som den faktiskt är. Det är en åsikt som jag står för från det allra innersta av mitt väsen. Men nu vet vi ju alla att det förmodligen inte skulle funka, så därför försöker jag se det hela från den positiva sidan (för det är ju alltid smickrande att tänka på sig själv som en positiv varelse). Efter att ha spytt som räven mellan fyra på morgonen till sju på kvällen, efter att ha varit i dödsriket (eller i alla fall nästan) och återvänt igen, så sitter jag återigen här i min favoritfåtölj och upprättar en lista. Jag funderar på vad jag ska kalla den. "Magsjukans lov" skulle vara att ta i, men jag kan ändå sträcka mig till att kalla den för "Magsjukans uppsida". Ja, så får det bli.



"Magsjukans uppsida"


När, annars än när man är svårt magsjuk, får man tillfälle att verkligen studera nederdelen av toalettstolen och kanterna längs badrumsgolvet och komma till insikt om att man måste börja städa mer noggrant? Jag har ett liv, jag har fyra barn och en stundtals överaktiv hund. Jag har böcker som jag vill läsa, platser jag vill se och saker som jag vill uppleva. Så för mig blir det självklara svaret: aldrig.


När, förutom efter det som jag just har genomlevt, går man ner fyra kilo på mindre än ett dygn? Kanske vid ett triatlon eller något annat vansinnestilltag, men i annat fall måste svaret förmodligen bli: aldrig. Vips (eller vips och vips. Så där jättevipsigt kändes det inte för ett tag sedan) så är jag plötsligt och nästan lustigt nere i den matchvikt som jag hade innan Boppe kom till världen. Rätt kul faktiskt, så här i efterhand.


När, förutom i situationer som dessa, får man lust att storstäda hela huset, tvätta allt löstagbart för att tillsist dränka hela världen i handsprit? Mitt svar får återigen bli ett otvetydigt: aldrig. Aldrig, aldrig, aldrig. Visst kan även jag drabbas av städil. Visst kan jag det, men bara när jag är gravid. Och nu blir det inga fler barn, så just den känslan var något som jag trodde att jag aldrig mer skulle få uppleva. Men så drabbade den mig återigen, som en blixt ifrån klar himmel, som en oväntad men ändå så varmt välkommen gäst.


Nu hinner jag inte skriva mer, för jag har ungefär arton maskiner tvätt att tvätta. Och när köket har destillerats så ska jag ut och göra vår altan till en mycket bättre plats att vara på. Jag röja bort all gammal bråte, och sedan ska jag plantera ljung. Allt som ett resultat av magsjukans uppsida.

8 kommentarer:

lillamamman sa...

Älskade vän, vad skönt att höra att du verkar må bättre (åtminstone tolkar jag din iver att plantera ljung som ett friskhetstecken (i bemärkelse hälsa)). Håller helt med dig om att magsjuka borde förintas. Och du sätter verkligen ord på vad det är man utsätts för, usch dessa äckliga toaletter. Självstädande toaletter, anyone??? Kram på dig, hoppas du slipper möta fler magsjukebaktier nu...

Anonym sa...

Min mor är också så där obotligt positiv. ;-) När hon hade magsjuka en gång tyckte hon att "det var ju bra att jag fick rensat magen ordentligt". Roligt att du hittar nåt positivt i det rysliga! :-) Och lika uppiggande varje gång att läsa det du skriver!

Marianne sa...

Haha du måste vara en av de få som kan se något positivt i magsjuka. Själv är jag för att utrota magsjukan

Frida sa...

Om man som du har förmågan att visa magsjukans smutsiga avigsida så man känner sympati, samtidigt som du får en att dra på mungiporna över hur du LYCKAS och ORKAR vända eländet till ngt positivt och läsvärt - då är man en fantastisk författare!

Anonym sa...

tänk att rävar kan spy så förfärligt, det visste jag inte...

Makena sa...

Usch och fy!!! Jag ryser! Förbjudas är det minsta man kunde begära! Men tack för din possitiva syn på eländet!

Tangentbordet: Inte jag heller 'fnisss'

Makena sa...

Nu har vi också haft magsjuka i familjen. Och tack vare det, om man nu kan säga så, så har jag hittat ytterligare en magsjukans uppsida. Nämligen den, att det främjar syskonsammanhållningen! Denna uppsida visade sig som tydligast när alla började må bättre, men fortfarande inte fick leka med kompisar pga smittorisken. Visst stönades det till en början en hel del, men sen insåg de faktum och började leka med varandra allihop!! Var så härligt att se hur alla 4 sprang runt och lekte kurragömma. De höll på länge och väl och alla, från L som inte fyllt 2 till K som är 9 hade lika kul! :D

Agda-Magda sa...

Lillamamman! Jag tackar för din medkänsla. man mår bra av lite sånt när man har gått igenom en sån´här pers.

Anonym! Om det fanns en olympisk gren i positivt tänkande, så skulle din mor med största säkerhet hamna på prispallen;-).

Marianne! Grundläggande så är jag också helt emot magsjuka...

Frida! Tack för de orden, du är alltid så uppmuntrande!

Tangentbordet! Jo,rävar spyr förfärligt om de får i sig rävgift...tror jag.

Makena! Tänk att då är vi i alla fall två som kan se någon uppsida med eländet. Och finns det förresten något som går upp emot när syskonen leker så där harmoniskt? Jag kan bli helt rusig av lycka när man ser att de har det så där riktigt kul ihop.

 
gästbok och besöksräknare