söndag 11 oktober 2009

Varför inte?

I senaste numret av Musikermagasinet intervjuas Markus Krunegård, och maken kunde inte låta bli att läsa lite av artikeln högt.

"Uppföljaren är nämligen inte en utan två skivor. Den ena heter Prinsen av Peking och den andra heter Lev som en gris, dö som en hund. En given inledning på vårt samtal blir förstås - varför släppa två plattor på en gång? Markus har hunnit få frågan några gånger vid det här laget men säger ändå:
- Jag har egentligen inget bättre svar än "varför inte?". Jag har en kompis som just har tatuerat in en jättebild på trummisen i Mupparna tvärs över hela magen och jag frågade också varför. Och då sa han just det, "varför inte?". Lite så känner jag."

Tänk så olika vi är ändå, vi människor. Tänk att tatuera in en stor mupp mitt på magen, visserligen en odödlig och legendarisk sådan, men ändå - en simpel mupp. Och när omgivningen sedan står där och undrande frågar varför, så kontrar man bara med ett enkelt "varför inte?". Det känns så otroligt långt ifrån hur mitt resonemang brukar gå.

Kanske komplicerar man saker och ting alldeles för mycket. Kanske borde jag istället för att så ofta ställa frågan "varför?" istället gå över till "varför inte?"-laget... Kanske borde jag också tatuera in en stor mupp på magen. Man skulle ju verkligen kunna följa den, nästan lite som ett husdjur; se den växa och krympa allt eftersom man går upp och ner i vikt. Vi skulle kunna åldras tillsammans, min lilla bläck-mupp och jag. Tänk bara att bli rynkiga och skrynkliga precis samtidigt. Vi skulle faktiskt alltid vara i takt och verkligen kunna förstå varandra så där otroligt väl. Vi skulle verkligen veta hur det känns. Ju mer jag tänker på det, desto mer förnuftig framstår hela grejen, hela den här "varför inte-grejen".

3 kommentarer:

Lilla Grodan sa...

Ok, då testar vi din nya lagtillhörighet på en gång:
Varför har du låtit bli att tatuera en stor mupp över hela magen?
:-)

Hanna sa...

Haha, ja, varför inte:-)?

Agda-Magda sa...

Lilla grodan och Hanna! Jag inser att det glappar en hel del mellan ideologi och verklighet när det kommer till mitt "mupp-resonemang". Kanske är det så enkelt att det är modet som saknas mig. kanske är det så att jag borde ge en mupp-tatuering till mig själv i 50-årspresent. Kanske är det så att min man inte skulle uppskatta ett sådant tiltag...så jättemycket.

 
gästbok och besöksräknare