Just när jag äntligen får ändan ur vagnen och börjar blogga igen går strömmen. Ska jag se det som ett tecken att jag borde låta bli? Eller som ett hinder att övervinna? Framtiden får utvisa om detta lilla inlägg är en nystart eller en sista dödsryckning.
6 kommentarer:
Klart det är en nystart! Jippi! ;)
Skrev du detta före avbrottet, efter avbrottet eller - som det verkar - i just den sekund strömmen gick?
Absolut en nystart! Har längtat länge efter den :)
Äntligen, välkommen tillbaka! Vi har alla våra bloggpauser, längre eller kortare. Det är möjligt att komma tillbaka! :)
Hon lever, hon lever!!!
=)
Å trogna skara! Jag fattar inte att ni ens kom på tanken att kolla min gravt försummade blogg. Jag är både chockad och lite rörd.
Makena, jag har dig att tacka för att jag äntligen fick ändan ur vagnen och så bryta mitt blogg-stillestånd.
Anders, strömmen hann både gå och komma tillbaka under tiden som jag skrev inlägget ifråga. Det tog mig ungefär 20 min att plita ner de få raderna då jag blev avbruten ungefär en gång för varje ord jag skrev (mild överdrift, men ändå inte jättelångt ifrån sanningen). Så går det när man försöker blogga när man har 4 vakna barn i huset.
Sara, Anna, Karin; ni är väl ändå för goa'!
Skicka en kommentar