Kan man bli tårögd av att se sitt barn klippa sina egna tånaglar, på alldeles eget initiativ? Nej, inte om man är mentalt stabil, kanske någon säger. Jodå, bara man är tillräckligt sentimentalt lagd, kanske någon annan (t.ex. jag) säger...
Idag har vi firat vår stora, lilla 11 åring. När hon lade sig var hon just sådär nöjd som man vill att ens födelsedagsbarn ska vara. På önskelistan stod smink, kläder, böcker och en gitarr. För första gången någonsin fanns inga leksaker med, och det känns ganska märkligt, nästan lite tomt. 152 cm lång älskad flicka sträckte ut sig i sängen och somnade till slut med magen full av tårta. Jag vet att det är en plågsamt sliten klyscha, men jag måste änså få säga det: tiden går så fort!
Bell var det förstfödda barnbarnet på båda sidor släkten, och därmed också centrum i hela släkt-universum. Vid två års ålder pratade hon ungefär lika tydligt som talpedagogen som jag gick hos på högstadiet . Redan vid 1 och 1/2 års ålder gjorde hon tappra försök att konversera sina jämnåriga kamrater på söndagsskolan. "Tjevligt att tjäffas", kläckte hon ur sig när det var dags att gå hem. Innan hon fyllde två kunde hon alfabetet som ett rinnande vatten, och på given signal namngav hon U.S:A:s president, Storbritanniens premiärminister och FN:s generalsekreterare. Helt plötsligt var alla småord och ändelser på plats, och det var aldrig så mycket till barnspråk att tala om.
Man ska inte jämföra, speciellt inte sina barn, men jag kan bara inte hålla mig.
Boppe, yngst i våran barnaskara, fyller 3 år i början av juni. Hans utbildningsnivå är... inte helt obefintlig, men bra nära. Vart tredje ord som kommer över hans läppar är "tlaktol (=traktor)", och det här med anatomi verkar inte över huvud taget vara något som bekommer honom.
När man frågar var hans öga är, så petar han trosvisst upp ett finger i ena näsborren och säger "häj äj min öga". Om man frågar var ansiktet är, så klappar han sig på underarmen och förklarar högtidligt att "häj äj min ansikte". Och jag säger bara: nåde den som tar det ur honom. Boppe, med sina tunga morgonblöjor och sin stinna vällingmage, har ännu inte lyckats lokalisera sin egen navel och det är just så jag vill ha det. Ett bra tag till vill jag faktiskt ha det så. Jag tänker mig att det kan vara ett vettigt sätt att bromsa tidens framfart, i alla fall ett litet tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Eller så kanske ni skulle låta Boppe växa upp och istället satsa på en liten bebis ;).
Haha. Makena, där sa du det!
Underbart Agda-Magda! Och så smärtsamt sant. Visserligen är min äldsta bara knappt tre och min yngsta (jag har bara två) knappt fem månader. Men jag vill redan nu rycka i nödbromsen... bara för att nästa stund längta efter dan då jag och maken kan resa jorden runt utan att behöva funder på barnvakt.
Tiden går fort, men det gillar jag. Imorse tog tjejerna fram kläder själv och klädde på sig, dukade fram frukost, åt och dukade av, kissade, borstade tänder och hår, klädde på sig sina ytterkläder och frågade Limpan om de fick ta bilnyckeln. Stora, duktiga och självständiga tjejer. Mammas hjärta klappar stolt.
Makena! 5 utvecklingssamtal, 5 förläldramöten att gå på, 5 scheman att hålla reda på, 5 tandläkartider att inte glömma... nej, jag tror faktiskt inte att vi skulle reda ut det. Men jag ska defenitivt se till att njuta så mycket jag bara kan av de jag redan har satt till världen!
Frida! Det där med resor och att göra saker spontant utan att behöva trixa med barnvakt, det har verkligen sin tjusning. Den aspekten av stora barn hälsar jag med öppna armar.
Rakel! Hur bär du dig åt egentligen?! Hur har du lyckats alstra en sådan självständighet i dina barns liv? Borde jag rentutav uppmuntra min 11 åring när hon klipper sina tånaglar? Kanske skulle mornarna gå lite smidigare om jag bara uppmuntrade deras självständighet lite mera.
Otroligt... lilla Bell 11 år... Nästan inte till att förstå. Oh vad jag saknar er!! Säg till Amalia att hon inte alls kommer att vara gammal innan vi träffas igen... hon är ju redan lite lillgammal, men förutom det. Puss och kram till er alla!
Helt rätt Magdalena... håll hårt!tiden rusar.. snart flyttar han åxå till Göteborg....
Skicka en kommentar