Lala, nu 5 och ett halvt, sitter uppkrupen i sin pappas famn. Hon är på allra bästa goshumör, pladdrar på om allt och inget. Helt plötsligt sätter hon sig upp, stryker honom över kinden säger:
" Pappa... har du skrivit ett sådant där papper som man skriver innan man dör?" Hon tittar stinnt på honom med sina blå ögon. Den semiobligatoriska elvan är på god väg att rymma ur näsan, men med ett vant snörvel drar hon in den igen.
"Menar du ett testamente?", undrar pappan och tittar frågande på sin dotter.
"Ja, just det. Ett sånt där papper där det står vem som ska få dina saker", förtydligar dottern.
"Nej, det har jag inte gjort ännu", säger pappan (35 år gammal och kärnfrisk).
Lala ler lite urskuldande, och sedan säger hon med sin allra lenaste röst:"Du...du kan väl skriva att jag ska få bilen" .
Det gäller att alltid ligga steget före, och att i alla lägen se till att ha en god framförhållning. Bilen går till Lala, snart 5 och ett halvt. Kasta nyckeln i sjön och ingen kan ta upp den.
lördag 13 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Å vad gulligt. Helt otroligt. Var får barn allt ifrån? Semiobligatoriska.... du kan du! Tack för ännu en guldkant på dagen!
Alltså, ni har verkligen fått underbart välkomminukativa barn... undrar om det heter så...:))
Glad advent på er...
Vilken koll hon har! Tror inte min 8-åring vet vad ett testamente är...Och en sak till.Vad betyder semiobligatoriska??
Ordet semiobligatorisk var något jag kom på i skrivandets stund, och jag tror inte att man hittar det i Svenska Akademiens Ordlista. Vad jag menar är att snorsträngarna under näsan är delvis obligatoriska så här års, i alla fall på våra barn. Ungefär så här :-=) brukar de se ut från oktober till slutet av mars...
Aha! Det var det latinska prefixet semi jag inte förstod. Hängde med på resten :) Sökte faktiskt i SAOL utan framgång efter semiobligatorisk hi hi
HAHA! Hon är smart hon.
*skrattar högt*
/Texanen
Hon går i fasters fotspår det lilla barnet (och då menar jag givetvis inte mig...)
Kan man annat än älska henne
Vad skönt att ha pingun tillbaka på bloggarenan igen.
Hon behövs verligen ute i cyberrymden med sina vardagsbetraktelser.
Det ger oss alla läsare åter en extra dimension till vardagen.
Tror att 2009 kommer att bli hennes bästa och mest omfattande bloggår hittills.
Vi alla hennes bloggbeundrare lutar oss tillbaka och väntar på att få höra nästa lilla surr från cyberrymden, när ett nytt pinguinlägg trillar ner i datorn.
Att Lala är en djuping kände vi till, men inte att hon upptogs av testamentfunderingar.
Gjorde några reflexioner:
1.Med tanke på den betydande omsättningshastigheten på familjens bilar bör skrivningen vara bred och principiell så inte någon eventuell udda modell faller utanför definitionen i testamentet.
2.Ett tips till Lala: se till att den bil det kan bli fråga om också är välstädad och välputsad.
En städklausul alltså.
Väl medveten om att jag är inne på minerad mark, är det ju ingen hemlighet, att det ibland inte går att se gummimattorna på golvet på grund av att de täcks av sådant som kanske skulle känna sig mer hemma i soptunnor,papperskorgar eller Mc Donalds Recycle och återupplivningsanläggning för gamla halvätna hamburgare.
Lallamen!Ha!Nu var du väl ändå inte riktigt snäll...;-).
Rösten från kylan! Tack för uppmuntran! Vad gäller dina råd till Lala så får jag väl ta och vidarebefodra dem...hrm...
Skicka en kommentar