Vi delade upp oss idag. Lillen-killen följde med mig hem, hem till värmen och de tända ljusen. Hem till sagostunden och hämt-pizzan som vi plockade upp i Funbo. Flickorna + Debbisen följde med mannen till Fyrishov, badhuset som Gud gl.... Nej, Han glömde det inte, för Han glömmer ingenting. Men ibland får jag känslan av att Han i alla fall inte riktigt prioriterar det.
Jag tänker på alla hårbollar i hörnen, på alla uppblötta plåster som guppar runt i den klordränkta böljan. Kylan... Varför är det så kallt på Fyrishov? Vem har bestämt att först så ska människor betala inträde och sedan ska de människorna frysa? Jag fattar inte vitsen. Det är inte så att det är förtvivlat kallt. Men några grader för kallt är det, så pass att kroppen hinner bli fundamentalt nedkyld. Till allt detta kommer alla håriga ryggar och en ljudnivå som är direkt miljöfarlig. Brevid alla flytkuddar borde det hänga sådana där Peltorlurar, för människan har bara ett par öron och öron är ömtåliga saker. Som om bägaren inte redan skulle vara full så blir ett besök på Fyrsihov också en orgie i hudavlagringar och spandex.
Spandex är ett praktiskt material som torkar snabbt och som avger minimalt med fibrer. Men måste det verkligen finnas Speedos? Jag skulle vilja uppmana alla män i världen som äger ett par sådana att göra upp med den typen av mörker. Fredsaktivisten drömmer om att samla in alla vapen och skrota eländet. Jag drömmer om att göra ett jättebål av all världens Speedos-badbyxor så att ingen mer behöver se eländet. Håll er anatomi för er själva vetja!
Där är de som jag älskar, i kylan, i det våta, i klorstanken och larmet. De är i badhuset, helt enkelt. Här är vi i värmen. Boppen dolar på, och jag plöjer inredningstidningar samtidigt som jag sörplar thé och äter djupfrysta Sandermanskakor. Ytligt sett så är det jobbigaste i mitt liv just nu att hunden har fismage, och att han envisas med att ligga nedanför mina fötter. Man kan fråga sig vari rättvisan finns i en sådan fördelning... Men jag tror att man kommer leta förgäves, för i detta finnes helt enkelt ingen rättvisa. Så jag nöjer mig med att konstatera att livet är inte rättvist, men Gud är god.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Okej, det här var första gången ett blogginlägg gjort mig illamående. Det värsta är att jag ska till badhuset imorgon. Japp, jag tycker officiellt synd om mig själv... och med all rätt.
Jag håler MEEEEEEEEEEEEEED! Fyrishov är ett ställe man går till enbart på sommaren. Otrevlig personal i badhuset som inte drar sig för att öppna dörrarna ända ut till vinterkylan för att de ska slippa bli för varma (vid ett tillfälle var de t.o.m. iklädda långbyxor och långärmade tröjor). Jag dissar dem helt efter det om det inte är livsnödvändig simträning för barnen...
Jag säger bara Gustavsvik i Örebro:-) Super varmt, stort, städat:-)!
Rakel! Jag känner med dig, så här i efterhand. Hoppas att du lyckades undvika alla blöta plåster och att du slapp få hår mellan tårna:-)
Rödluvan! Skönt att höra att det finns fler som är på samma linje! Ibland får jag lite dåligt samvete för att jag är en sådan stillasittande mamma som inte tycker om att åka vattenruschbana. Men jag tror att de kommer att komma över det så småning om, de små liven...
Hanna! Jag har faktiskt hört om Gustavsvik, kanske vore det något för nästa Sverige-semester. Supervarmt, stort och städat, låter betydligt bättre än kallt, skitigt och...skitigt :-)
Måste bara tacka dig för detta inlägg!!
Känns fantastiskt bra att jag inte är den enda med ångest-relaterad relation till badhus!!
Badandet i bassäng med barnen är det pappan som sköter i denna familj.
Fyrishov har jag faktiskt inte varit på sen möhippan för snart 13 år sedan... Helt sant!
Kram Jeanette
Skicka en kommentar