måndag 4 juni 2007

Jag har bestämt mig - igen

Den 10 juni är det exakt en månad sedan jag bestämde mig för att börja mitt nya, sunda liv med regelbunda skogspromenader och 50 sit-ups om dagen. Den 10 juni är det också exakt en månad sedan mitt nya liv kom av sig. Nu har jag bestämt mig igen, men den här gången har jag bestämt mig för något helt annat.

Mitt nya löfte innebär att jag inte ska motionera alls. Nichts. Uberhaupt nicht. Kein motionieren. Kein laufen im Wald. Kein schnell schwimmen im Bassäng. När jag verkligen vill övertyga mig själv eller någon annan om något speciellt, brukar jag använda mig av det tyska språket. Jag vet inget annat språk som besitter samma tyngd och beslutsamma snärt. Det har t.o.m. hänt att jag har använt det i barnuppfostrings-sammanhang när jag har kännt att nu, nu måste barnen verkligen lyda. Då har jag sagt samma sak som innan, fast översatt det hela till tyska och talat med mörkare röst. Men det har liksom inte riktigt funkat; de har mest bara tittat frågande på mig, kanske mycket beroende på att ingen av dem talar just tyska. Effekten som jag var ute efter, själva mamma-verkar-mena-allvar-nu-är-det-bäst-att-vi-stramar-upp-oss-effekten, den liksom uteblev. Men här på bloggen känns det som att mina tyska tillrop faktiskt fungerar. Hur som helst. Det jag vill ha sagt är att mitt nya liv egentligen bara är en naturlig fortsättning av mitt gamla liv, som det var innan jag gjorde det ödesdigra avsteget den 10 maj.

Jag har beslutat att mitt liv ska få fortsätta att vara ett liv utan motion, i alla fall tills vidare. Jag trivs med det så, och jag har efter moget övervägande kommit fram till att det är så jag vill ha det. I nuläget känns det som det enda rätta och riktiga. För hur idiotiskt är det inte att frivilligt utsätta sig för raska skogspromenader med en tungt lastad dubbelvagn när man inte gör annat än att ränna efter barn dagarna i ända?

Var sak har sin tid, och nu är det tid att soffa och ta det lugnt i största möjliga utsträckning. Nu är det tid att värna om varje ledig sekund, och att verkligen värdesätta att man har en sittdel. Nu är det tid att äta kexchoklad så att man inte somnar ifrån alla barnen framemot eftermiddagen bara för att man inte sov sammanhängande på natten. Nu är det tid att dricka mängder med the, och att softa när man softa kan. Nu är det tid att läsa bra böcker, helst flera stycken samtidigt, de få tillfällen som ges. Jag menar: Varför slå knut på sig själv och bränna energi som man egentligen inte har? Det kommer ju en sommar även nästa år, kan jag sasta på att bli Badflicka 2008. Om någon sedan skulle tycka att jag inte kvalar in efter att ha utsatt min kropp för fyra graviditeter så må det vara hänt. Den här sommaren ska i varje fall få vara en zon fredad från all form av organiserad motion. Allt annat vore vansinne.

3 kommentarer:

hanulf sa...

Kein klappen. Sehr gute Entscheidung. Ich stimme überein!

Es ist nur besser auf diese Weise...

Agda-Magda sa...

Liebe Hanulf! Vielen dank für deinem..öh...Stöd! Wir haben wiktiger Saker für uns so wir haben kein Zeit um zu Trainieren, nicht Wahr? Willeicht borde jag rentutav ta och damma av min tyska...

hanulf sa...

Ich auch... (tur att det finns www.freetranslation.com, hehe)

 
gästbok och besöksräknare