söndag 4 januari 2009

2009 - tandens år

Ett nytt år ligger framför oss, en helt onödig upplysning som jag ändå inte för mitt liv kan låta bli att droppa. Lika lite som barnmorskan kan låta bli att säga: "Livets träd", och hålla upp den sladdriga enrummare som bebisen just frigjort sig ifrån, lika lite kan jag hålla mig ifrån att stanna upp och reflektera inför det faktum att vi nu får byta åttan mot nian.

Jag är en sådan obotlig sucker för allt som har med historiens vingslag att göra. På spridda ställen i huset förvarar jag gamla almanackor med tandläkartider, läkartider, avresetider, föräldramötestider och andra tider mer eller mindre nitiskt uppförda. Inget mer djuplodande än sånt man vanligtvis för upp i sin kalender finns nedskrivet där, likväl är de näst intill omöjliga att kassera vid årets slut. Jag har själsliga band till mina almanackor. Och ja, det finns säkert hjälp att få, hjälp ut ur den här typen av tvångmässigt beteende. Kanske finns det någon form av öppen mottagning där jag kan söka vård och finna stöd i likasinnade.

I stora drag ser mina önskningar och målsättningar ganska lika ut från år till år. Att få vara mitt i Guds perfekta vilja med allt vad det innebär, att vara en så god hustru och mor som möjligt är, att få betyda något för andra och att få se en och annan dröm gå i uppfyllelse är självklart sådant som toppar listan. Utöver det har jag något helt annat som jag sträcker mig efter. Måtte jag när 2009 är över kunna se tillbaka på året och konstatera att jag infriade detta specifika löfte.

I Kina har man för vana att uppkalla åren som kommer och går efter olika djur. Grisens år är ett exempel, apans år ett annat. Eftersom jag inte är någon större djurvän, så känns inte just det här med "djur-benämningarna" helt naturligt för mig. Däremot så klingar "2009 - tandens år" helt naturligt i mina öron.

Jag har en mardröm som återkommer med jämna, om än inte täta, mellanrum. I drömmen vaknar jag och upptäcker till min fasa att alla mina tänder är lösa. Inte en enda tand sitter fast som den ska, alla går de att rucka på. Jag har fått tandlossning, och det finns inget jag kan göra åt det. Det är helt enkelt för sent! Det är då som jag vaknar, denna gång på riktigt. Jag är kallsvettig och hjärtat slår i 120. Jag drar och rycker frenetiskt i gaddarna och upptäcker till min stora lättnad att de fortfarande sitter fast.

Så här är det att leva med tandbortsskador. Blottade tandhalsar och blödande tandkött är en del av min vardag, tandstickor och flourtandkräm till trots. Jag har haft en trygg uppväxt och är idag lyckligt gift, men jag har aldrig ägt en egen eltandborste. Det fanns en kort tid då jag lånade en av en kompis, men aldrig har jag haft som en var bara min. Det var en lycklig tid, fri från mardrömmar som hemsökte på nätterna. Men så försvann den, och nu ligger laddaren sedan länge övergiven i ett hörn och skräpar (brevid en almanacka från 98 som jag sparat utifall att jag någon gång skulle få lust att gå tillbaka och kika lite i den).

Du kanske tänker:"Men asså, hallå! Ingen eltandborste? Finns det, liksom?! Lever vi inte på 2000-talet, eller vaddå?". Då vill jag berätta något för dig, och sluta inte att läsa nu även om det känns tungt. Det finns en helt annan verklighet än den som är din egen, än den som den stora massan lever i. Det är en verklighet där eltandborstar inte finns.
Det är dags att sluta blunda, och börja våga stirra det dentala mörkret rakt i vitögat.

Sist jag var hos min tansläkare så tittade hon mig djupt i ögonen och fick mig att lova att så snart som möjligt införskaffa en elektroniskt driven tandborste. Det lovade jag att göra. Ändå sitter jag här, lite drygt ett år senare, fortfarande utan eltandborste. Det är nästan som att det har uppsått en låsning, och varje gång jag är på väg att köpa en är det som att något hindrar mig. För tänk om det finns en bättre än den där som jag stå och håller i ? En billigare? En snyggare? Eller en som rentav både är bättre, snyggare och billigare? It's a jungle out there, och I just can't välja. Och allt eftersom tiden går i väntan på att hitta den perfekta eltandborsten lider mina tandhalsar lite mer för varje dag som går.

Men nu vänder vi blad. I år förlåter jag min gamla tandläkare från tonårstiden för att han nekade mig tandställning, trots att jag redan då såg ut som ett dragspel i nederkäken. Han måste ju med lätthet ha kunnat förutse hur mina tandhalsar skulle må och hur mitt tandkött skulle känna sig ett par år längre fram i tiden. En så pass trångt möblerad mun med allt vad det innebär önskar jag inte ens en hjärtlös krigsförbrytare. Jag förlåter honom, bara så där, bara för att jag är så full av hopp och tro inför den ljusnande framtid. Jag ska dansa in det nya året till ljudet av en surrande Braun, och festa på Corsodyl (munhålelösning) och tandstickor indränkta i mint. 2009 är här -tandens år...

9 kommentarer:

Rödluvan sa...

Du är ju inte klok, Madicken:-D Tandens år it is.

Frida sa...

Vad skönt att höra att vi är två med samma käsnla inför tänder och tandläkare. Jag fasar för att gå dit den här gången. Har nämligen obotlig tandsten. Jag fattar itne. Jag får utskällning varenda gång och nu har jag itne varit där på länge. *suck* Måste nog skaffa misnt två eltandborstar och köra i stereo.

Makena sa...

Jag lever i samma verklighet kära Agda-Magda. Jag äger inte heller en eltandborste. Och jag visste inte ens att jag birde äga en. Konstigt att ingen tandläkare sagt åt mig att skaffa en! *rynkar pannan* Men trots min okunskap lider även jag av dåligt samvete så fort tänder kommer på tal. Jag har helt enkelt inget tålamod för tandvård. Missförstå mig inte. Visst borstar jag morgon och kväll. Men troligtvis inte så länge och noga som jag bör och tandtråd VET jag att jag bör använda. Men gör jag det? Icke! Borde verkligen förlja ditt exempel och göra detta till tandens år 2009!

allt o inget med jeanette sa...

Men det här har jag totalt missat!!!
Att du är back in bloggvärlden!!
Du skriver ju såå fantastiskt kul o träffande.
Nu är det bara att backa o läsa ikapp :D
Kramar Jeanette

Jag har faktiskt inte heller nå´n eltandborste... ännu!

Agda-Magda sa...

Rödluvan! Det där tänker jag ta som en komplimang, he he...

Frida! Obotlig tandsten - det låter helt klart som en uppförsbacke! Men stå på dig, det kunde helt klart vara värre. Tänk bara obotlig fotsvett, obotlig gasmage, obotlig... ja, listan kan göras hur lång som helst...

Makena! Då är vi med i samma klubb (än så länge!). Och kom ihåg att det är ett gott tecken att dina tänder inte är din hobby. Det visar bara att du har ett liv!

Jeanette! Jo, jag tror att jag är back on track. Tack för din uppmuntran; den värmer!

Makena sa...

Du har fått en utmärkelse av mig. Vet inte pom du uppskattar sådana grejer. Men jag kunde inte låta bli ;-).

Agda-Magda sa...

Makena! Om jag uppskattar sådana grejer? OM jag gör! Tusen tack. Jag har aldrig tidigare fått en utmärkelse!

Rakel sa...

Jag vinner (som alltid)! Jag har ingen eltandborste och jag har inte varit hos tandläkaren sen jag var sjutton. Få se... det blir, ja just det, elva år! Kanske borde jag boka en tid?

För övrigt har du en bisarr almanacksvän i min man. Han plockade upp min almancka ur soporna efter att jag kastat den. Jag ska tydligen ha den kvar om jag vill skriva en biografi nån gång. Men eftersom jag är lat kommer jag att dö och låta nån annan stackare göra grundliga efterforskningar om mitt hemmafrusliv, Sådeså.

Kul att ha dig tillbaka!

Agda-Magda sa...

Rakel! 11 år sedan sista tandläkarbesöket - tack för att du finns!!! Kanske borde jag och Linus starta en stödgrupp över nätet där vi kan hjälpa varandra tillbaka till någon slags normalitet... Du kan väl i alla fall hälsa att jag förstår precis hur han tänker. Och du; ta och boka en tandläkartid nätr du ändå är i farten ;-)...

 
gästbok och besöksräknare