lördag 31 januari 2009

Den oanade kraften i en riktigt snygg gubbruta

Jag hade bestämt mig, det hade jag verkligen. Det enda kritieriet på min nya vinterjacka var att den skulle vara varm. Sak samma hur den ser ut, utseendet spelar ingen roll, ingen ser mig när jag går runt ute i obygden, resonerade jag för mig själv när jag satt i bilen på väg till Stadium.

Väl inne i butiken får jag syn på den på långt håll. Gubbrutan. Jag som älskar gubbrutor! Den ropar till mig, ömson bedjande, ömsom kommenderande. Jag har varit med om det så många gånger förut, och jag vet redan den stund jag styr mina steg mot den smäckra skaljackan att det kommer att sluta med ett köp som strider mot allt förnuft.

Men vänta lite nu. Den här jackan är ju inte varm. Nej, det må vara hänt, men den är ju gubbrutig. Jamen, jag kommer ju att frysa i den här jackan. Det är ju en vårjacka i vinterulvskläder, helt i avsaknad av både dun annat värmande material. Jag behöver dun på vintern. Min blodcirkulation räcker ju bara ner till knäna så här års. Jag sover som en upp-och-nervänd prinsessan på ärten på natten med så många lager bolster och flanell att min man knappt hittar mig när han kryper ner i sängen. Jag måste ha långkalsonger på mig även när jag uteslutande vistas inomhus. Det säger sig självt att en skaljacka inte är vad jag behöver. Då ropar den igen, och avbryter mig i mina förnuftiga funderingar. Jag lämnar affären 10 minuter senare, besegrad av en gubbruta.

Det som inte fick hända har hänt. Igen! Hur i hela friden gick det till? Hur svag får en konsument bli egentligen? Jag börjar soul-searcha, och efter en utförlig amatöranalys på alldeles egen hand får jag ljus över orsaken till mitt rubbade konsumtionsmönster.

Det är en arbetsskada, plötsligt ser jag det så klart framför mig. Självklart är det så att jackan som jag nyss köpte är ett resultat av att jag jobbat som inköpare under flera år. Jag har fått lära mig att estetik står över funktion, att det vackra vinner över det praktiska. Således är det en yrkesskada.

Nästa fråga blir osökt: borde jag anmäla det här till Försäkringskassan? Jag menar, som arbetsskada borde den väl rimligtvis hamna på deras bord, och det borde väl i sin tur resultera i någon form av ekonomisk kompensation. Det känns redan mycket bättre, och jag kommer på mig själv med att riktigt glädja mig över välfärdssamhället. Och om någon inte redan har lyckats lista ut vad jag kommer att göra med pengarna så kan jag avslöja det här och nu. Jag kommer att åka raka vägen till Stadiun och köpa mig en riktigt varm vinterjacka.

7 kommentarer:

allt o inget med jeanette sa...

Tycker absolut du borde kontakta F-kassan!
Tänk vilken kompensation du kommer få, för lidande, sveda(i plånboken)
o värk..
Det blir många snygga jackor det! *fniss*
Kram på er

Jeanette

lillamamman sa...

Själv börjar jag utveckla en passion för färgen peach. Allra helst med massa rosa rouge på kinderna. Sannerligen hjärntvätt...

HJÄLP!!!!

T.

Rödluvan sa...

*garvar*
Din underbara knäppgök... Du får trösta dig med att du alltid är fantastiskt coolt klädd!
En annan kommer hemdragandes med den praktiska reajackan (eller snarare utan jacka alls) och ser sedan ut därefter...
Snälla - kan vi inte mötas på halva vägen så blir jag i allafall hälften så cool som du:P

Angelica sa...

Du är ju det roligaste man kan hitta -tack o lov att du skriver, tack o lov, Jesu vänner sjunger alltid tack o lov.

Men sen är det så sant - gubbrutan är så tilltalande! Lovade mig själv att inte köpa skidbyxor i den hederliga rutan utan enfärgat. Men åhhh, vad jag saknar rutan jag inte har. Grattis till bra köp, det är ju bara sju lager fleece så är saken klar, riktigt avundsjuk är jag:)

Angelica

Marianne sa...

haha, vad kul att du har börjat blogga igen, känns lite tråkigt att itne träffas så ofta längre, då är det roligt att läsa dina blogginlägg i alla fall. kram

Rakel sa...

"snygg gubbruta" Det här måste jag forska lite i. Jag har för övrigt helt övervunnits av "de magiska ränderna". Det enda som hindrar mig från att införskaffa en randig vinterjacka är brist på kapital och möjligen tillgång...

Agda-Magda sa...

Jeanette! Om du tycker det så gör jag väl det. De kan ju i alla fall inte mer än att säga nej...

Lillamamman! Kanske du borde ta det här som ett tecken på att det är dags att flytta tillbaka till Svedala igen. Snart!

Rödluvan!Du kan få mina kläder om jag kan få ditt hår. Done deal?

Angelica! Vad du är snäll mot mig! Skönt att vet att man är förstådd, att det finns fler som delar min fascination för gubbrutor.

Marianne! Ja, nu har jag haltat igång igen. Jag tycker att du borde bo lite närmare, men så länge det inte är så sår vi lov att ta det digitalt...

Rakel!Man ska inte underskatta ränder. Ränder är helt klart underbara. Men i brist på annat så kan jag ju alltid rekommendera rutan :-).

 
gästbok och besöksräknare