Jag följer en enda TV-serie, men den följer jag också slaviskt. House, som serien kallas, handlar om en cynisk och arrogant läkare som är jättesmart och som inte bryr sig om sina patienter. Trots upprepade självanalyser har jag inte riktigt kunnat sätta fingret på varför jag har fastnat så totalt för just House. Det är egentligen riktigt märkligt, eftersom att jag har svårt både för sjukhusmiljöer och arroganta sprättar i vit rock. Men nu är det som det är i alla fall. Klockan 21.00 varje tisdagkväll sitter jag andäktigt bänkad framför TV:n, i spänd förväntan över vad som kan tänkas hända det här avsnittet. Vem ska House förolämpa idag, och på vilket sätt? Kommer patienten att störtblöda, eller kommer hon att krampa? Och mest av allt ser jag så klart fram emot att se hur House med sin knivskarpa slutledningförmåga ska lyckas lösa kvällens gåta och så rädda livet på patienten som han grundläggande struntar i. Ikväll var inget undantag, men vilken kalldusch det blev...
Bingolotto. Det var Bingolotto, av alla program, på bästa House-tid. Jag som fortfarande håller på att läka efter att någon galning på TV4 beslöt att lägga en dam-handbolls match just då som Gregory House vanligtvis rör om i grytan på universitetssjukhuset i Boston. Det var flera månader sedan, men jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på det. Jag klarar inte av Bingolotto, inte under några omständigheter. Jag har aktivt försökt att komma på ett program som engagerar och berör mig mindre, med jag kommer inte på ett enda. Jag tittar hellre på japanska stillbilder än att ge en timme av min tisdagkväll åt Bingolotto. Så när jag upptäckte det förhatliga programbytet blev jag så klart fullständigt bestört och började kallsvettas långt ner på ryggen. Istället för Hugh Laurie, Omar Epps, Lisa Edelstein och Jesse Spencer hittar jag... Rickard! Där satt Rickard i vit kavaj och pladdrade, och i bakgrunden skymtade en stiliserad bild av en cerise gris. Det kändes så fördummande, och jag blev matt och mådde lite illa av alltihop. Nu sitter jag här och försöker hitta fast tisdagkvälls-mark under mina fötter. Jag är inte helt säker, men jag tror att jag kommer att repa mig. Tids nog kommer jag förmodligen att göra det, för tiden läker alla sår. Även Bingolotto-sår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visst är House et bra program! Och det finns verkligen inget värre än att hitta sitt fav-program ersatts med nåt dumt typ sport eller bingolotto... tyvärr för mig kan detta drabba inte bara tisdagskvällar (House OCH Boston Legal), men måndag (Heroes, CSI Miami), onsdag (Criminal Minds, Lost), torsdag (CSI, og ett tag var det Gray's Anatomy innan det blev för dumt), fredag (Numbers)... oj. Det blev visst hela veckan. *rodnar en tanke* Bra att jag inte har annat att ta för mig på kvällarna så jag hinner med alla dessa TV-kvällar (!) :/
Jag hade lovat mig själv att aldrig se ett enda Bingolotto-program. Men när jag skulle intervjua Loket för väldigt många år fick jag ge avkall på min ambition. Fick dock 4 lotter av TV4 (vann inget), men inte ens det förgyllde kvällen. Ett avsnitt fick mig att inse en viktig del av livet: det finns inte tid för Bingolotto!
Tossan
Hanulf! Jag förstår att du har fullt upp, hehe! Det var en diger lista du redovisade :-)... Jag inser att du är en av dem som verkligen förstår hur bestört jag blev...!
Tossan! Jag tycker att du gjorde helt rätt som tänkte om och gick Loket till mötes. Loket, förresten! Tänk att du har träffat honom, i verkligheten... och tänk att du fick 4 lotter. Livet är verlkigen rikt!
Skicka en kommentar