Hagen från himmelen

Härom dagen ringde Madde, min svägerska, och hon kvittrade. "Jag ringer för att berätta att vi äntligen har hittat hem", sade hon. " Äntligen har jag hittat en plats där vi inte sticker ut, ett ställe där vi verkligen kan slappna av och bara vara". Fibrilt sökte jag i min hjärnas kartotek för att komma på var en sådan plats skulle kunna vara. Jag menar, finns det verkligen en fysisk plats i Sverige där man inte sticker ut när man har fyra barn med ett spann på 5 1/2 år från den äldste till den yngste? Det var mer än jag visste. Längre än så hann jag inte i mina funderingar förrän hon släppte bomben. "Vi har suttit i en kohage hela eftermiddagen, och det var helt underbart. Du borde också ha en kohage, med stängsel och allt", fortsatte hon. "Fast, det är klart. Du har ju faktiskt en fårhage utanför knuten. Den borde du använda dig av..." Och på den vägen är det.

De senaste dagarna har jag tillbringat varje ledig stund med min son i den utrymda fårhagen utanför vårt hus. En gigantisk lekhage har börjat ta form, och helt plötsligt kan jag tänka på sommaren utan att få spänningshuvudvärk. Pappa, Peter och Jocke har backat upp visionen till 100%, så nu finns där en liten grind, en stor hög med sand, en maffig grävskopa i hårdplast och två Baden-Baden stolar. Det senaste tillskottet var en pool i form av en båt som Boppe fick av farmor och farfar idag. Närmre tusenårsriket än så här kommer man inte, i alla fall inte om man har en rymningbenägen 2-åring.