Imorgon fyller pappa år. I likhet med de senaste 25 jularna och födelsedagarna har han efter vissa yttre påtryckningar lyckats haspla fram att han önskar sig - ja, du gissade förmodligen alldeles rätt- en bok! Självklart lämnar han åt sina närstående att lista ut just vilken bok. Nytt för i år är dock att han också skulle bli glad för en pikétröja. Han ska få den finaste pikétröjan och den bästa boken jag kan hitta, för han är världens bästa pappa.
När vi var små var det pappa som förhörde oss på glosorna, som såg till att våra allvädersstövlar torkade på elementet, och som gick på alla föräldramöten. Det var han som skickade klagobrev till lärarna när han tyckte att friluftsdagarna duggade alltför tätt och vi (enligt hans mening) fick för lite tid i skolbänken. För att markera ytterligare använde han ett språkbruk i dessa sina brev som var så högtravande och sofistikerat att självaste Horace Engdahl skulle behövt slå i ordlistan. Trots att han alltid jobbade mycket, dubbelt vissa perioder, var han alltid väldigt närvarande och engagerad. Så är det fortfarande.
När pappa kommer in i ett rum så märks det, det är liksom bara så det fungerar. Med eller utan sina unika Frankenstein-glasögonbågar så står han ut från mängden. Min far utstrålar pondus i de allra flesta lägen, t.o.m. när han är iförd stilpolisens två kardinalsynder: fleccetröja och trätofflor. Det är i mina ögon en anmärkningsvärd bedrift! Då förstår man också, att det är inte för inte som alla kompisar jag har haft genom åren har varit smårädda för honom, utan egentlig anledning.
Pappa är bland de mest generösa människorna jag har träffat. Han är rolig och omsorgsfull, klok och superverbal. Till min stora besvikelse så stod det tidigt klart att jag inte hade fått ärva pappas sinne för matematik och logik. Hans Chalmers-gener tog ett stort skutt över mig, men det har aldrig verkat oroa honom. Tvärtom har jag alltid fått känna att jag är duger precis som jag är, och att det kommer att gå lysande för mig trots att jag aldrig på allvar greppade det här med utfall och ekvationer. En gång vartannat år lyckas han reta gallfeber på mig, och då skäller jag på honom tills jag får ont i halsen. Men även då är han världens bästa pappa, precis som alla andra dagar däremellan.
onsdag 29 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
The old man should feel very proud.
But its too many positive words.
On the other hand, what else is possible with such a daughter.
Kära s-hustru
Så många vackra ord om en pappa, och såå sanna.......
Gud meddelade genom Moses att:
Hedra din far och din mor......och du kan fortsättningen. Jag tror att du kommer att leva tills du blir minst 120 år!!!!
Love you
Ahhhh
Grattis till den bästa chifen man någonsin haft!!!
Kram till honom från mamy6 /Pling
Kära du...så vackert du hedrar din far! Med all rätta, din man har rätt i sitt inlägg.
Men jag måste be om en fortsättning på postkodspingus bloggande...i trötta stunder är ett härligt inlägg av dig som en överdos av c-vitamin brus en mulen och kylig höstdag. /Dèsirée
Skicka en kommentar