"Tänker du på något speciellt?". Det är maken som undrar, och han tittar på mig med en utforskande blick. "Nej", svarar jag. "Jag är bara ganska stel i nacken".
Lite senare slår mig tanken att jag kanske t.o.m. passar i lite stel nacke. Han frågade ju faktiskt om jag tänkte på något speciellt, så jag antar att jag måste se tänkande ut med min min käppraka rygg och huvudet lite vinklat åt vänster. Kanske ser det ut som att jag tänker på något ganska komplicerat. Som att jag håller på att knäcka en mattenöt eller att jag är i full färd med att lösa en komplicerad filosofisk frågeställning. Någon annan kanske tror att jag grunnar på en djupsinnig teologisk lärosats där jag känner att jag verkligen behöver ta ställning. Hela tiden är huvudet lite på sned, lätt framåtlutat. Jag måste erkänna att det är en ganska tilltalande tanke, det här att jag min fysiska åkomma får mig att se mer mentalt aktiv ut...
Och varför inte? Folk klär i mustasch och folk klär i glasögon (dock inte jag eftersom att jag har en sådan framträdande näsrygg). Skulle det då inte, rent hypotetiskt, kunna vara så att jag faktiskt klär i nackspärr? Jag tror inte att vi helt kan utesluta den möjligheten.
Det är nästan så att jag får lust att fråga maken vad han anser om saken. Men han har redan åkt och det kanske är svårt att avgöra sådant per telefon. Det kan ju vara så att han känner att han behöver slänga ett extra öga och kolla en gång till för att kunna svara helt sanningsenligt, så jag ringer aldrig upp och frågar. Istället tar jag mig en Ipren och lägger mig för att sova med min käppraka rygg och mitt vinklade huvud. Det spänner och sträcker långt ner mellan skulderbladen, men än sen? Om man vill vara fin så får man lida pin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
nawww, du är fin oavsett rak rygg stel nacke glasögon eller inte Magdalena ... Men P tittar säkert mer än gärna många gånger på dig...
jag med... kram
Ingela undrade i förra inlägget var barn får allt ifrån? Jag undar var DU får allt ifrån? I allt tycks du hitta det roliga och komiska och jag bara älskar att läsa om alla dina påhitt!:) SÅ roligt att du bloggar så ofta nu!!!
Allra käraste vän. Sluta tänka på de fornländska skalderna (läs: Snorre Sturlasson) så släpper nog nackspärren av blotta förskräckelsen.
Skämt åsido; hoppas nacken kryar på sig. Inte roligt att stela till sig sådär. Även om det nu må vara att P tycker att det är snyggt!
Ingela! Du är allt bra snäll du
:-)! Ja han säger att han tycker att jag är fin, och det är ju alltid underbart att veta. Kram på dig!
Makena! Men åh så glad du gör mig! Din uppmuntran betyder mycket.
Anonym! Ja, Snorre Sturlasson har ju förgyllt vår vardag förut, så varför inte göra ett nytt försök. Tycker att det börjar bli hög tid att vi träffas snart nu, kära vän!
Här har man smitit ifrån en kort sekund till makens jobb för att kunna kolla mailen och göra viktiga ärenden på nätet. Det är bara det att det är så mkt roligare att läsa din blogg, som har sååå många nya inlägg!! JIppie!
Skicka en kommentar