Generös eller bara boreliasmittad?

Hela familjen sitter i bilen när följande konversation utspelar sig mellan flickan och hennes pappa.

Flickan: "Mormor har borelia". Hon skrattar till när hon säger det, frustar och harklar sig lite. "Hon sitter på kontoret och boreliar sig", konstaterar flickan vidare.

Pappan: "Jaha...". Svaret kommer något dröjande. En förklaring till varför flickan skrattar så uppsluppet skulle kunna vara på sin plats.

Flickan: "Pappa, vad händer när man får borelia?" Hon har slutat skratta nu, och förefaller plötsligt något mera samlad.

Pappan: "Man kan få hjärhinneinflammation och så", förklarar pappan.

Flickan frilansar sedan sommarlovets inträde som oombedd knalle/bagare på gården där vi bor. Entrepenörsgenen som finns bakåt i släkten har slagit ned med full kraft i det lilla flickebarnet. På kort tid har hon skrapat ihop en mindre förmögenhet på sin försäljning av hembakta kladdkakor och avlagda, skabbiga leksaker. Mormor och morfar utsätts för mer försäljningsräder än de andra grannarna, en naturlig följd av att de har visat sig vara köpstarka kunder. Helt plötsligt bryts tystnaden från baksätet. Tankar har tänkts och slutledningar har dragits.

Flickan: "Jaha, det var därför som mormor betalade 30:- för en bit kladdkaka. Jag sade att hon kunde få den för en tia, men då sade hon att hon ville betala 30:-".

Diagnosen är härmed fastställd. Att någon självmant trissar upp priset för en bit kladdkaka långt utöver fastställt marknadsvärde tolkas som ett solklart fall av hjärnhinneinflammation. Stackars mormor som bara ville vara generös...