Dagens Wilfrid

I stället för att tycka att Gud är omöjlig borde vi vara tacksamma över att han aldrig tappar modet. Gud känner oss. Han vet hur inkrökta vi är i oss själva och hur benägna vi är att göra vårt eget jag till centrum, även i vår kärlek. Han vet att, om han låter oss känna hans ljuva närvaro alltför tidigt och alltför länge, blir vi så belåtna med vår kärlek till Gud att vi tänker mer på den än på Gud. Ja, vi är så beskaffade att Guds ljuvlighet kan få oss att glömma Gud. Guds kärlek till oss tvingar honom att till synes dra sig tillbaka för att vår egenkärlek och stolthet inte längre ska ha något fäste. När egenkärleken inte får någon näring kan den till sist inte annat än att svälta ihjäl. Först när egenkärleken är död, och centrum har flyttat sig från människan till Gud, kan han utan risk meddela sig.