Precis som förr i tiden

Mannen är på Fyrishov med de stora, och de små snusar i sina sängar. Lala somnade in på nolltid med god hjälp av en febertopp på 39,8. Boppe har härjat fritt hela dagen med undantag av en power nap på knappa 30 minuter, så hans insomning var också ganska smärtfri. Så nu sitter jag här i ett tyst hus och lyssnar till mina egna tankar. Det har verkligen sin charm, det här med att höra sig själva tänka. Som ett led i det här med att njuta av tysnaden och hitta lugnet i en hektisk tid har vi upptäckt det här med att tända ljus. Jag har egentligen aldrig riktigt njutit av levande ljus förut. Det känns bara som att jag ska glömma dem, eller att någon av flickorna ska luta sig över dem och bränna upp sitt fina hår. Men nu eldar vi stearinljus som andra eldar pellets. Men vi behöver allt mys som går att uppbringa, det har vi insett.

Boppe har i stort sett frångått det här med att hälla ut livsmedel (om man bortser från dagens middagsmat och en förpackning mannagryn), för att i stället slå sig in på en ny bana: toalett-banan. Han har drabbats av ett slags toalettpatos som tar sig de mest vidriga uttryck. Jag har tappat räkningen på alla de gånger jag har hittat honom plaskande i vattenklosetten med diverse tillhygg i handen; tandkräm, kläder, tandborstar och andra saker som man hittar på en toalett. Att han inte har insjuknat i kolera är för mig ett mirakel med tanke på alla bakterier som han måste ha fått i sig. För att ta det hela ett steg vidare har han även sett det som sin uppgift att avlasta mamma med tvätten. Gång efter annan har jag de senaste dagarna hittat honom uppflugen på toaletten, fullt upptagen med sitt vardagsslit att tvätta närmsta handduk eller någon kvarglömd tröja i handfatet. Precis som man gjorde förr i tiden! Nu har vi löst det hela tillfälligt med att bygga upp en barrikad av 30 kg överblivet kakel utanför vardera toadörr. Stark är han, men inte så stark.