I en intervju som jag såg med Hillary Clinton en gång kallade hon sin man för "a force of nature". Uttrycket stämmer väl in på min yngste. Det är för mig ett mysterium hur så mycket energi har lyckets komma ur två så förhållandevis oenergiska människor. Dryga ett och ett halvt år gammal är han en orkan, och just nu följer en hel del ödeläggelse i hans spår. Igår koncentrerade han sina krafter på att hälla ut alla livsmedel han kom över; ett paket mannagryn, ett paket Start, vällingburken, saltkaret, Almondy-tårtan, jättepåsen med kanelbullar och yoghurten fick alla sätta livet till. Jag dammsög inte mindre än fyra gånger igår, och ändå ser vårat hem ut som om ingen har städat sedan millenieskiftet.
Jag får väl trösta mig med att han verkar ha president-virke i sig. Jag kanske borde mejla Hillary och fråga hur Bill var som liten, om det var så att hans mamma dammsög ofta. Och om han inte vill bli president så har jag en back-up plan i bakfickan. Nästa gång Barsebäck kärvar ringer jag och erbjuder dem att låna Adam, dyrt så klart och bara över dan´. De kan säkert komma på något smart sätt att utvinna all den där energin som rister i honom. När de väl har gjort det garanterar jag att större delen av Mälardalens strömförsälning säkrad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar