Lite tips till mig själv

Ikväll tipsar jag mig själv om saker jag skulle kunna lära mig under 2007. Jag tror att om jag antog mina egna utmaningar, om det så bara vore ett par stycken av dem, så skulle det verkligen underlätta vardagen. Alla som läser det här kommer garanterat att känna sig framåtsträvande och driftiga i ljuset (eller mörkret) av min handfallenhet. Men det bjuder jag så gärna på. Jag vet inte varför det har blivit så här, om det beror på renodlade inlärningssvårigheter eller om allt bottnar i att jag är en evig lillasyster. Så här är det i alla fall...

1. Jag borde lära mig att SMS:a. Alla kan det, utom jag och min mamma. Mina mamma är en selektiv teknisk begåvning som kan sköta komplicerade stickmaskiner, men hon har vid 61 års ålder fortfarande inte riktigt har fått kläm på hur man slår på TV:n. Min egen tekniska begåvning är inte ens selektiv - den är obefintlig.

2. Ungefär varannan vecka kommer jag på mig själv med att önska att jag visste hur man bränner av cd-skivor. Det här önskandet har pågått i ungefär tre års tid nu, men har intill denna dag ännu inte resulterat i någon verklig kunskapsmässig landvinning. Jag tror verkligen att jag skulle ha både nytta och glädje av att besitta en sådan kompetens. Varför jag ännu inte har sett till att lära mig det är onekligen ganska märkligt.

3. Tänk att kunna namnen på alla ministrarna i regeringen - det vore väl ändå lite läckert! Jag som blev så glad när Alliansen vann, tappade den där absoluta detaljkollen någonstans på vägen. Det jag dock bortom allt tvivel vet är att Anders Borg är finansminister, och att han har hästsvans. På något mystiskt sätt lyckas han ändå se ganska städad ut, fast han har en sådan rebellisk frisyr.

4. Det börjar bli dags att lära sig hur man sätter fast bilbarnsolen korrekt, med remmar och isofix-fäste och allt. Idag när jag kom ut med andan i halsen och skulle ta bilen, ser jag att bilbarnstolen står prydligt uppställd brevid bilen. Jag sände en indignerad tanke till maken som var skyldig till skadegörelsen. "Varför gör han så här? Han vet ju att jag inte vet hur man sätter i eländet...". Men så i nästa sekund inser jag att jag borde skämmas. Helt plötsligt ser jag vilken stor bebis jag är, som efter fyra barn ännu inte har lärt mig att göra denna installation. Så jag sände en förlåt-tanke till maken, och så skämdes jag en liten stund över min egen oföretagsamhet. Nu sitter barnstolen där den ska, men förmodligen inte riktigt som den ska. Tänkte ringa killarna och tjejerna som snickrar på högskoleprovet och ge dem ett litet tips. Varför inte låta alla som skriver provet få pröva på att installera en bilbarnstol korrekt. Det skulle kunna tjäna som en slags utslags-fråga, ett yttersta test på den moderna människans förmåga till problemlösning och logiskt tänkande.

5. Jag borde veta hur man lagrar olika namn och telefonnummer i min telefon, men det vet jag inte. Jag vet inte vad som kommer först på inlärningstrappan - SMS:andet eller att lagra telefonnummer? Idag frågade min tioåring mig om jag har mina kontakter lagrade i bokstavsordning i min telefon. "Nej", svarade jag avmätt. "Eller förresten, jag vet inte... nej men just det, jag har inte lagrat några telefonnummer i min mobil" fortsatte jag nästan tyst för mig själv. "Va?!" kontrar en uppriktigt förvånad Bell ifrån baksätet. "Menar du att du slår hela numret varje gång?...(tystnad)... Jag har i alla fall mina kontakter i bokstavsordning...". Med de orden dog konversationen ut.

Det här var bara fem friska förslag på olika typer av självutveckling som jag skulle kunna/borde/skulle ha ägnat mig åt om jag bara hade varit något så när angelägen om att leva som om jag faktiskt existerade på 2000-talet. Faktum är att det inte var länge sedan jag slutade att ringa till min man de få gånger då det föll på min lott att tanka bilen. Jag blev alltid lika osäker när jag väl rullade in på macken, för hur var det man gjorde nu igen? Av hänsyn och kärlek såg han till att ingen annan hörde på när han lotsade sin fru genom tankningen. Listan skulle så klart kunna göras mycket längre, för jag har ännu inte betalt en enda räkning på internet, aldrig kört bilen genom en biltvätt eller bytt olja, än mindre bakat bullar eller gjort upp en brasa och grillat korv med barnen.

Några gånger har jag varit lite frestad att faktiskt grilla korv med barnen över en eld som jag själv hade gjort upp. Vi har ju trots allt skogen inpå knuten, så tänk egentligen vilket upplägg! Men så har jag kommit att tänka på skogsbränder, och skogsbränder skrämmer mig. Jag ser framför mig ett brinnande inferno, sotiga barn som gråteroch en massa brandbilar. Mitt i allt detta hemska rullar pappas bil upp på infarten. Jag tittar bort, kinder och öron är röda av skam. "Pappa", säger jag med halsen tjock av gråt, "jag menade aldrig att elda upp dina marker, jag tänkte bara grilla lite korv...". Nej, det där ska jag aldrig göra mig skyldig till. Aldrig! Andra kan spänna sig inför sina ungar och leka med elementen. Jag nöjer mig så gott med att steka Dennis-korv på min glasfiberhäll.