Varför?

Jag har försummat tvätten i över två veckor nu. Jag har ägnat mig åt nödtvätt, och mer bara satt en tvätt när det har varit helt slut på jeans, och sedan satt en till när vi inte har haft några rena strumpor. Det är inte så man ska sköta tvätten i ett hushåll på sex personer. Om jag ska hålla undan hyfsat på tvättfronten bör jag sätta minst en maskin om dagen. Sedan bör jag ändå ta en dag i veckan då jag tvättar ett par maskiner, för att inte tvättberget ska hinna äta upp allt för stor yta av mitt pyttelilla tvättrum.

För det är mitt tvättrum, detta rum som jag inte delar med någon annan familjemedlem. Städar gör vi (då och då) allihop. Förvärvsarbete, betalning av alla räkningar, tvättning och tankning av bilen, kontakten med Försäkringskassan och alla andra kontakter med samhället, de flesta påfyllnadshandlingar samt skjutsning till alla aktiviteter skjöts av min hulda make. Trädgården sköter morfar med viss hjälp av Peter och Jocke. Så tvätten är min uppgift, och t.o.m. jag ser att det inte är mer än rätt. Men det faktum att det är min rättmätiga uppgift i livet att tvätta, hindrar inte att det ibland känns en smula förlamande att ta sig an denna dagliga syssla.

De senaste två veckorna har jag lidit av svår tvättångest. När jag har stuckit näsan innanför dörren till min privata helgedom har tvätten unisont ropat:"Du är inte välkommen hit! Inte idag, inte just nu. Försök i morgon igen." Så har jag försökt dagen därpå, men svaret har varit detsamma, motståndet lika kompakt. Och för varje dag som har gått har tvätten, eller "textilmonstret" som min bror lite hånfullt kommit att kalla den obändiga massan, kopplat greppet ännu lite starkare. Men så igår gick morgonrådnaden upp över mitt liv.

Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, slog motivationen ner i mitt liv. Jag gick in för att möta jätten och satte den första (av väldigt många) maskiner tvätt. Men det lät så konstigt från min Miele, den liksom klagade och visslade på ett så märkligt sätt. Så börjar en varningslampa lysa. Texten brevid den ivrigt blinkande lilla pricken lyder "Kontrollera tillopp". Tillopp - jag visste inte ens att det var ett riktigt ord. Hittar man ordet tillopp i en svensk ordbok? Sak samma. Tillopp har pajat min tvättdag. Tillopp har punkterat min benådade motivation - bara så där! Och vad är det som säger att när väl tillopp behagar fungera igen, att inspirationen och drivet att tvätta ska infinna sig som på kommando? Jag vill mena att det är högst otroligt. Det funkar inte så. Det innebär i sin tur att jag kommer att tvingas röja mitt tvättrum på ren vilja och rå beslutsamhet. Och med hjälp av grupptrycket från en familj som snart står helt uten rena kläder. Huvaligen.

Som för att ytterligerligare strö salt i mina husmorssår så går dammsugarslangen av och spolfunktionen på toan slutar att fungera samma dygn som tvättmaskinen ger upp. Är vi utsatta för en kosmisk konspiration? Är det någon där ute som inte vill att vi ska hålla oss rena? Jag bara undrar.