Vi som hade dagdrömt så om allt vi skulle sätta i oss när vi väl kom till Staterna; Buffalo Wings, Loaded Potato Skins, stekar, smoothien på Cheesecake Factory, glass på Ben & Jerrys, för att bara nämna några. Så blir man sjuk för att ganska snabbt bli frisk igen. Men aptiten, vad hände med aptiten? Den var helt plötsligt spårlöst försvunnen. Förintad. Borta med vinden, eller rättare sagt borta med krä... nej, jag har faktiskt lovat att inte dra upp det där igen.
Två kvällar i rad åt vi ångkokt ris på rummet. Ångkokt ris! Där satt man med allt det där goda som jag listade innan just inom räckhåll, och så känns det helt plötsligt fullständigt otänkbart att äta något av det. En av kvällarna köpte vi med oss wokade grönsaker att piffa upp riset med, men nej. Det blev helt enkelt för mycket smak, för mycket för smaklökarna och magarna att ta ställning till. Grönsakerna åkte i papperskorgen, men riset åt vi upp till sista korn. Riset blev våran räddning och tillflykt. Inte stekt ris. Inte saffransris. Inte tillpiffat ris utblandat med lite grönsaker, utan ångkokt ris. Vitt ångkokt ris utan några som helst tillbehör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar