Jag skulle vilja påstå att flygresan över Atlanten gick bra. Att kalla den smidig vore kanske inte helt sanningsenligt, men den gick bra. Vi fick mycket motion (speciellt maken), och många tillfällen att öva våra sociala färdigheter i tornadon Boppes kölvatten. Med viss hjälp av åksjuke-medicinen sov den lile bortåt en tre timmar påden långa flygningen. Övrig tid jobbade han runt, glatt och smått frenetiskt. Tidsomställningen har aldrig varit lättare att komma in i, kanske har vi en intensiv flygplansresa att tacka för det.
Att vara tillbaka i U.S.A. gör mig euforisk. Jag älskar det här landet! Man hinner knappt ut planet innan man får höra what a beutiful baby jag har. Faktum är att jag inte ens bryr mig om ifall de verkligen menar det djupast där inne eller inte. Människor här är trevliga, och det förgyller utan tvekan tillvaron. Länge leve vänlighet, stora matportioner, palmer och amerikaner i största allmänhet. Det är bara so good to be back!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Länge leve du!!!
Härligt att resan gick bra. Kan förstå att ni trivs och har det underbart där borta.
Men, du, jag saknar dig alldeles väldigt mycket. Tack och lov att det bara är en vecka kvar nu ;-)
Gripande så tomt det känns när du inte finns på plats.
Kramar i massvis
Skicka en kommentar