Idag har jag upprepade gånger kommit att tänka på min kropp, denna instution som så outtröttligt står på sin post, dag ut och dag in. Den är ju egentligen inte särskilt gammal, bara 33 år till sommaren för att vara exakt. Dock har den levt ett ganska hårt liv, och om det verkar den vilja berätta. Jag har kompisar som har fött lika många barn som jag, men som ändå ser ut som fjortisar i kroppen. Visst är de i minoritet, och jag gör vad jag kan för att vara glad för deras skull. Jag sticker inte under stol med att det finns tillfällen då det stör mig att deras kroppar verkar ha tystnadsplikt, när min skvallrar vitt och brett om vad den har gått igenom.
Den talar om bristningar på längden och tvären på förmodligen alla ställen där bristningar kan tänkas uppträda. Det talas om amningsdepåer, here-to-stay-kilon och överflödshud från inte mindre än fyra stycken raska 20-kilos uppgångar. Den talar om träningspass som aldrig blev av, och om matintag som hos en normalstor man. Mer än någonting annat så verkar den gilla att pladdra om tyngdlagen...
Men så tänker jag i mitt stilla sinne; låt den snacka! Det bjuder jag på. Faktum är att jag är tacksam till min kropp för att den har ställt upp så lojalt i alla lägen. Tacksam för att den är så frisk fastän den har sovit brevid en infektionshärd i över ett och ett halvt år. Jag blir ju i stort sett aldrig sjuk (om man nu bortser från vissa parasitangrepp), detta trots att jag nästan varje natt sover antingen lite eller väldigt många gånger. Nej, det vore direkt oetiskt att klandra den för att den ser mer trött och ledsen ut än yppig och pigg. En trotjänare är vad den är, och för det ska den ha tack. Ett riktigt stort tack.
Jag skulle vilja avsluta detta inlägg med en dikt från Galenskaparna, som jag bara minns början och slutet av. Läs och njut av några tankar kring ämnet viktnedgång och överflödshud som vi snuddade vid idag...
"Från elefant till loppa i en rasande takt som ingen kunde stoppa
Du är ett föredöme vi alla behöver,
men säg mig
Vad gjorde du med huden som blev över?"
torsdag 1 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
:O) HÄRLIGT! Snart Magda är du värsta 35!!! :O)
Skicka en kommentar